Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de ferromagnetiska fenomenens temperaturfunktioner. Av doc.G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid legeringarna med mindre än cirka 33 % Ni
(motsvarande sammansättningen Fe2 Ni) uppträda särskilt
anmärkningsvärda förhållanden. Atermagnetiseringspunkten vid
avkylning sammanfaller ej med avmagnetiseringspunkten vid
uppvärmning utan ligger under denna. Differensen mellan
båda uppgår, där den är som störst vid cirka 25 % Ni, till
omkring 500 grader och avtar sedan jämnt mot noll, när man
närmar sig det rena järnet. För att närmare belysa naturen
Fig. 4.
av denna irreversibilitet ta vi i fig. 4 b legeringen med
20 % Ni som exempel. Utgår man från låga temperaturer,
avtar mättningsintensiteten efter en kurva av ordinär typ
och denna är därtill reversibel, så att man vid återgång till
lägre temperaturer återfår de tidigare intensitetsvärdena.
Reversibiliteten upphör emellertid, när man överskrider den
temperatur, som anges av den prickade linjen AA. Samtidigt
blir intensiteten även beroende av tiden och blir mindre ju
längre upphettningen varar. Alla irreversibla kurvdelar
anges i figuren med streckade linjer, de reversibla med heldragna.
Kurvan a b cd visar, huru förhållandena te sig vid en jämn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
