Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, men gällande i ett koordinatsystem, med avseende på
vilket solen äger klotets symmetri. Finns det ett sådant, kan det
omöjligt vara något annat än det, i vilket solen står stilla.
Men nu veta vi, att solen med avseende på det
koordinatsystem, i vilket planeterna beskriva Keplerska ellipser, roterar
med en sådan hastighet, att den beskriver ett varv på
omkring 27 dagar. Det kan icke vara tal om att denna teori
är riktig. Det är icke längre fråga om små avvikelser.
Teorien står i en radikal strid med verkligheten. Detta är den
svårighet jag funnit vidlåda teorien. Märkvärdigt nog har
den, mig veterligt, aldrig förut påpekats i litteraturen.
Finns det någon utväg ur svårigheten? En blick på
Schwarz-schilds uttryck för ds2 ger oss en fingervisning om den väg
vi ha att gå. I detta uttryck är m måttet på den massa,
som finnes i omgivningen av centrum. Vi se, att, om vi låta
denna massa tendera mot noll, så försvinner icke ds2. Det
övergår i stället till uttrycket (2), som är giltigt enligt den
speciella relativitetsteorien, där hänsyn ännu icke tagits till
gravitationen. Detta förhållande står i strid med vad vi på
grund av vår teoris förutsättningar skulle vänta. Vi ha sökt
den måttbestämning, som skulle betingas av en kulsymmetrisk
massa. Vi ha funnit en måttbestämning, som tydligen icke
blott kan bero på denna massa, eftersom den består även då,
när massan försvinner. Men om detta förhållande står i strid
med vår teori, så står det däremot i överensstämmelse med
verkligheten. De skäl, som kommo Newton att införa ett
absolut rum, till vilket rörelsen kunde hänföras, bestå alltjämt.
Centrifugalkraften har icke försvunnit ur världen. Det finns
i omgivningen av vårt planetsystem ett koordinatsystem av
fundamental betydelse. Teorien har att taga hänsyn härtill.
Så och endast så kan svårigheten hävas. Teorien visar
nämligen, att de effekter, som bli följden av solens rotation, äro
så små, att de kunna försummas. Frågan är alltså den, hur
vi i teorien skola kunna finna plats för detta utifrån kommande
koordinatsystem. Kunde vi tänka oss, att det härrörde från
fixstjärnorna, vore allting klart. Men teorien tillåter oss icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
