Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koordinatsystem, som har en företrädesställning framför alla
andra. Yidare avstår man genom detta antagande från det
nyss nämnda kravet, att trögheten skall bero helt och hållet
på de graviterande massorna. Det är sannt, att dessa skulle
inverka på trögheten, men betinga den skulle de icke. Om
blott en enda masspunkt funnes, så skulle den efter detta
uppfattningssätt redan äga en trög massa, och denna skulle
vara nästan lika stor som den massa punkten skulle ha i vår
värld, omgiven av alla de massor där finnas. Detta står i
radikal strid med Einsteins föreställningssätt. Slutligen finnas
också kosmologiska skäl, som tala mot detta antagande. Till
dem skall jag strax återkomma, men först vill jag nämna den
utväg ur svårigheterna, som Einstein anvisat. Hans första
teori, den, med vilken vi hittills sysselsatt oss, måste vara
oriktig. Den måste modifieras. Och den måste modifieras så,
att rummet blir ändligt. Därigenom faller frågan om
gränsvillkoren bort. Vi behöva icke längre sysselsätta oss med
dem.
Det kosmologiska faktum, som enligt Einstein talar för
rummets ändlighet är helt enkelt det, att det existerar ett
vintergatsystem eller allmännare ett fixstjärnsystem. Är
rummet oändligt, då måste det allt som oftast inträffa, att en
stjärna lösgör sig från stjärnsystemet och beger sig ut på en
färd ut i det oändliga. Stjärnorna måste under tidens lopp
spridas ut över den oändliga rymden. Man kan jämföra
stjärnsystemet med en gas i stationär värmerörelse. En sådan kan
icke bestå om den icke är innesluten i ett kärl. Den sprider
sig i annat fall åt alla håll. De enstaka molekylerna
avlägsna sig alltmera från varandra. Då detta icke har skett
med stjärnorna, så måste skälet vara, att rummet är
ändligt.
Är detta kosmologiska skäl övertygande? Jag tror, att
invändningar kunna resas däremot. Man kan fråga sig, om
den möjligheten är utesluten, att stjärnvärlden är oändlig,
t. ex. så att den består av en oändlig mängd vintergatsystem,
spridda över hela rymden. Den förlust, som ett sådant sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
