Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stem undergår, i det en stjärna då och då lösgör sig därifrån,
skulle då motvägas därav, att då och då en stjärna från ett
annat system skulle förena sig därmed. Det är sant, att
Einstein söker vederlägga denna tanke. Han anför, att den
Newtonska teorien med nödvändighet för till den
uppfattningen, att materiens täthet oändligt långt borta i rummet
närmar sig noll. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke
Einstein här överskattar den Newtonska teoriens räckvidd. Vi
veta, att på de avstånd, som förekomma i vårt planetsystem,
gravitationskraften är omvänt proportionell mot kvadraten på
avståndet. Vi veta icke, om denna lag förblir giltig på
de-omätligt mycket större avstånd, varom det i Einsteins teori
är fråga. Det kan tilläggas, att den jämförelse mellan
stjärnsystemet och en gas, som Einstein anställer, icke är
övertygande. Vi veta icke, hur en gas skulle förhålla sig, om
mellan molekylerna verkade en kraft, som vore omvänt
proportionell mot kvadraten på avståndet. I den djupast
inträngande behandling av den kinetiska gasteorien, som vi för
närvarande äga, den som givits av lektor Enskog i hans
gra-dualavhandling, måste den förutsättningen göras, att om den
mellan molekylerna verkande kraften avtar omvänt
proportionellt mot en dignitet av avståndet, denna dignitet icke är
mindre än 2 §. Stöten mellan två fixstjärnor har för övrigt
knappast någon likhet med en stöt mellan två gasmolekyler.
Jag tror därför icke, att man kan anse det bevisat, att
rummet är ändligt. Att det är möjligt, att så förhåller sig, är
däremot uppenbart.
Den första teori, till vilken Einstein fördes genom sitt
krav, att rummet skall vara ändligt, offentliggjordes i februari
1917. Dess livslängd belöpte sig till något mer än två år.
I april 1919 uppgav Einstein den och ersatte den med en ny.
Jag vill icke uppehålla mig länge vid den vid så späd ålder
bortryckta teorien. Jag vill emellertid angiva den
måttbestämning, som enligt densamma svarar mot det fall, dä de
givna massorna äro anbragta symmetriskt omkring ett
centrum. Man finner, i lämpliga variabler;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
