Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag i Mies teori är, att den kan härledas nr en s. k.
Hamiltonsk princip, d. v. s. att dess olika ekvationer kunna
erhållas därigenom att man kräver, att en viss integral, utsträckt
över en ändlig del av »världen» skall ha ett maximi- eller
minimivärde. Den tanken låg då nära att man borde kunna
sammangjuta Einsteins gravitationsteori med Mies
elektrodynamik på det sätt, att man uppställde en Hamiltonsk princip,
som i ett slag gav båda dessa teorier. På flera olika håll
arbetade man på lösningen av detta problem. Den, som kom
först till målet, var Hilbert. Han visade i själva verket, att
man kände uppställa ett ekvationssystem, omfattande både
gravitationen och elektrodynamiken, på det sättet, att man
krävde, att en viss integral, vars integrand var en viss
lämpligt vald funktion av g^v, deras partiella derivator av de två
första ordningarna, de fyra s. k. elektromagnetiska
potentialerna, 99^, samt deras partiella derivator av första
ordningen, skulle ha ett maximi- eller minimivärde. Man kan
numera på vida enklare sätt komma fram till den Hilbertska
teoriens huvudsats, men det förblir ett beundransvärt kraftprov
av Hilbert, att han på den mödosamma väg han valt, kunnat
framtränga till målet. Också var den lön han väntade för
sin möda icke liten. Han yttrar i slutet av sin första
uppsats över detta ämne (1915): »Jag är också övertygad, att
genom de här uppställda grundekvationerna de intimaste,
hittills okända fenomenen inom atomen skola få sin förklaring
och speciellt ett allmänt återförande av alla fysiska
konstanter till matematiska konstanter måste vara möjligt — liksom
överhuvud den möjligheten rycker nära, att fysiken skall i
princip bli en vetenskap av samma slag som geometrien: för
.visso den härligaste berömmelse för den axiomatiska metoden,
som här, som vi se, tar i sin tjänst analysens mäktiga
redskap, nämligen variationskalkylen och invariantteorien.»
Ett av de problem, som Hilbert i sin första uppsats ansåg
sig ha löst, var uppställandet av en energiprincip för den
allmänna relativitetsteorien. I ett brev till Hilbert, som
offentliggjordes 1917, uttalade emellertid hans berömde Gröttin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
