Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerkollega Klein sina tvivel, om den sats, som Hilbert
betecknat som energisats, verkligen har denna betydelse. Den
är enligt Kleins mening intet annat än en matematisk identitet.
Hilbert medgav i sitt svar riktigheten av Kleins anmärkning,
ja, han ansåg sig nu kunna bevisa, att i den allmänna
relativitetsteorien någon energisats icke kan bestå. Utan att
bekymra sig om detta Hilberts påstående har emellertid
Einstein vidhållit, att en sats, som han redan tidigare funnit,
för den allmänna relativitetsteorien har samma betydelse som
energisatsen för den vanliga fysiken. Att dock en skillnad
råder, framgår tydligt därav, att Klein kunnat visa, att det
finns oändligt många, väsentligt olika uttryck, som med samma
rätt som Einsteins kunna betecknas såsom energi för ett
system. Huruvida och i vilken mening energisatsen kan sägas
vara giltig inom den allmänna relativitetsteorien får nog för
närvarande anses vara en öppen fråga.
Den avhandling, i vilken Einstein utvecklat sin (hittills)
sista gravitationsteori, offentliggjordes, som redan nämnts, i
april 1919. Den börjar med det oförbehållsamma erkännandet,
att de försök, som hittills gjorts att förklara, hur det är
möjligt, att den elektriska laddningen i en elektron kan hålla
samman trots den elektrostatiska repulsionen, icke ha haft
framgång. Lika vackra som Mies och Hilberts teorier äro i
formellt avseende, lika otillfredsställande äro deras
fysikaliska konsekvenser. Den allmänna relativitetsteorien har
hittills icke kastat något ljus över denna fråga. Detta är ett
skäl, som enligt Einstein talar mot de tidigare formerna av
relativitetsteorien. Det finns också ett annat. Rummet måste
enligt Einsteins mening vara slutet. Det blir detta enligt
teorien av 1917, men blott därigenom, att i teorien en
universell konstant Å införes, som beror på den totala massan av
alla kroppar i världen. Einstein ser i införandet av denna
konstant ett tungt vägande skönhetsfel i sin äldre teori.
För att kunna redogöra för grundtanken i den nya teorien
måste jag först erinra om de matematiska begrepp, som
sammanhänga med ett rums »krökning». Vi sågo, att det behövs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
