Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett relativt stort antal storheter för att fullständigt angiva
ett rums krökning i en viss punkt. För ett tredimensionalt
rum är detta antal 6, för ett fyrdimensionalt 20. Man kan
uttrycka dessa storheter med hjälp av g^v samt de partiella
derivatorna av de två första ordningarna av dessa funktioner.
Av dessa storheter kan man med hjälp av g^v för varje rum
bilda en storhet, som har samma värde, vilka variabler man
än använder för att angiva läget av en punkt i rummet. Man
kallar denna storhet krökningsinvarianten eller
krökningsskala-ren. Det är denna storhet, som spelar huvudrollen i Einsteinsjteori
av 1919. Krökningsskalaren skall nämligen ha betydelse av ett
negativt tryck, som överallt utanför de elektriska
laddningarna har ett konstant värde. Inne i de elektriska
laddningarna har däremot krökningsskalaren en gradient och det är
denna, som håller jämvikt med de elektrodynamiska krafterna.
Att även enligt denna teori rummet blir ändligt, behöver väl
knappast framhållas. Detta är numera ett av Einsteins
främsta krav på en teori. Till vilka konsekvenser denna teori för
övrigt för, därom veta vi ännu intet. Det förefaller, som om
den tillgängliga arbetskraften på detta område ännu hade nog
att göra med bearbetningen av de äldre teorierna.
Jag återvänder till det problem, varmed jag började,
planetrörelsens. Finns det någon från alla synpunkter
tillfredsställande relativistisk teori för denna? Enligt min mening
icke. Varje planetteori måste operera med ett utifrån
kommande rum samt med solens inverkan. En relativistisk teori
måste förklara detta rum såsom härrörande från stjärnorna.
Ingen av de teorier, som hittills framställts, är emellertid sådan,
att måttbestämningen blott blir beroende av massorna i
rummet. Man ser ju, t. ex. att den måttbestämning, som svarar
mot en symmetrisk massfördelning enligt teorien av 1917, om
man genom antagandena m = 0, Å = 0 avlägsnar alla massor,
återigen övergår i den välbekanta måttbestämning, som är
karaktäristisk för den speciella relativitetsteorien. Icke heller
efter denna teori blir alltså måttbestämningen blott beroende
av de massor, som finnas. Ingen av Einsteins teorier fyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
