Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de krav han själv uppställt. Men jag vill här tillägga, att
om en i detta avseende tillfredsställande teori funnes, så skulle
vi dock icke kunna använda den. Vi veta ju från
experimentell synpunkt intet om grunden till det rum, som omger oss,
grunden till det koordinatsystem, till vilket vi inom
planetsystemet måste hänföra rörelsen för att den Newtonska
dynamiken skall vara giltig. Spekulationer över dessa frågor äro
och måste för närvarande vara metafysik, ordet taget i sin
ursprungliga betydelse. Det är tänkbart, att noggranna
undersökningar över den frågan, om centrifugalkraften har
samma styrka, vare sig rotationsaxeln ligger i vintergatans plan
eller står vinkelrät däremot, skulle kunna skapa en empirisk
bas för dessa spekulationer. Ännu saknas en sådan helt och
hållet.
Det återstår att yttra några ord om Weyls
gravitationsteori. Vad som framkallat den är upphovsmannens åsikt, att
den Einsteinska teorien både i fysiskt och matematiskt
avseende lämnar berättigade önskemål otillfredsställda. Från
fysisk synpunkt anmärker Weyl, att Einsteins teori skapar
en klyfta mellan de båda grundfenomenen i fysiken,
gravitationen och elektromagnetismen, i det den låter det förra
ensamt betinga måttbestämningen i världen. Man måste efter
hans mening önska, att såväl gravitationspotentialerna g^v
som de elektrodynamiska potentialerna cp^, bli bestämmande
för uttrycket för avståndet mellan två närbelägna punkter
i världen. Från matematisk synpunkt anmärker Weyl, att
Einsteins teori i allt för hög grad bygger på den vanliga
ytgeometrien. Denna har vuxit upp på den Euklideiska
geometriens mark. Den vilar på den förutsättningen, att en
figur kan flyttas i rummet utan ändring av dimensionerna.
För den är det därför naturligt att antaga, att man utan
vidare kan jämföra i storlek två avstånd, belägna på olika
ställen av en yta. I vår värld, vår rum-tid, är det enligt Weyls
mening icke så. Vi kunna icke veta, om en kropp har
samma storlek, om den på två olika vägar förts från ett
gemensamt utgångsläge till ett bestämt slutläge. Einstein antar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
