Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista årens framsteg på radioaktivitetens område. Av doc. Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DB SISTA ÅRENS FRAMSTEG PÅ RADIOAKTIVITETENS OMRÅDE. 163
av mycket små dimensioner i jämförelse med den övriga
delen av atomen. Kärnan innehåller atomens egentliga massa.
Den är omgiven av ett moln av negativt laddade
småpartik-lar, elektroner, (massa = j^ av väteatomen) till ett antal så
stort, att deras sammanlagda laddning neutraliserar kärnans
positiva laddning. Tätt intill kärnan är det elektriska fältet
mycket starkt, varför a-partikeln, då den någon enstaka gång
kommer fram till kärnans omedelbara närhet, våldsamt böjes
åt sidan.
Mätningar av a-partiklarnas avböjning i olika ämnen
liksom av våglängderna hos dessa ämnens karakteristiska
röntgenstrålar ha ådagalagt, att kärnladdningens storlek uttryckes
genom samma tal som ämnets atomnummer, d. v. s. det
nummer, som de olika ämnena få, då de tagas i ordning i det
periodiska systemet, så att väte får nummer 1, helium 2,
litium 3 o. s. v. ända till uran med atomnumret 92.
Kärnladdningen ändras alltså med en positiv enhet för vart steg
man går fram i systemet. I neutralt tillstånd anges även
antalet yttre elektroner i atomen numeriskt av atomnumret.
För det sätt varpå elektronerna äro anordnade i atomen
ha flera teorier uppställts. Särskilt har den, som utvecklats
av Prof. Niels Bohr i Köpenhamn, stått i förgrunden vid
alla atömdiskussioner under de sista åren. Tillämpande
Plancks kvantteori har Bohr på ett genialt sätt utarbetat
förslag till sådan anordning av en del enkla ämnens
elektroner, att den kan förklara deras spektrallinjers läge. En
närmare redogörelse för densamma liksom för några av andra
forskare gjorda viktiga tillägg återfinnes i Prof. C. W. Oseens
utmärkta arbete: Atomistiska föreställningar i nutidens fysik,
Stockholm 1920.
Här må blott nämnas, att Bohr tänker sig väteatomen
bestå av en kärna med en positiv enhetsladdning (e) och en
elektron, som roterar kring kärnan som centrum. Avlägsnas
elektronen, återstår en positivt laddad vätejon, som alltså
just är själva vätekärnan. Denna kan också sägas vara den
positiva elektricitetsatomen, liksom elektronen är den negativa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
