Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista årens framsteg på radioaktivitetens område. Av doc. Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I syrgas och kvävgas uppträda under liknande
förhållanden ganska kraftiga scintillationer, som förskriva sig från
partiklar av mindre räckvidd. Emellertid har Rutherford
gjort den högst märkliga iakttagelsen, att då kvävgas
utsattes för radium C:s synnerligen kraftiga a-partiklar
(räckvidd 6,9 cm.), enstaka scintillationer uppträda med samma
utseende och på lika stora avstånd som dem man erhåller i
vätgas. Det har konstaterats, att dessa scintillationer, som
endast förekomma i kvävgas, men ej i syrgas eller kolsyra,
på intet sätt kunna härröra från närvarande vattenånga eller
andra väteföreningar i materialet. Genom iakttagelse av
scintillationernas förskjutning, då de utstötta partiklarna
passera ett starkt magnetiskt fält, har Rutherford även försäkrat
sig om att de utgöras av partiklar med massa 1 och
laddning e, således äro vätekärnor. Fenomenet kan alltså ej tydas
på annat sätt, än att under a-partiklarnas kraftiga
bombardemang åtminstone i vissa fall kvävekärnan kan söndersprängas
och en av dess byggnadsstenar, en vätekärna, utslungas.
Emellertid är det ytterst sällan, som en sådan
sönder-sprängning förekommer, ty på 300 000 a-partiklar synes
endast en komma tillräckligt nära en kvävekärna för att därur
utstöta en vätekärna. Något hopp om att på detta sätt
framställa vätgas ur kvävgas i kemiskt mätbara mängder finnes
således ej. Icke dess mindre är det första gången, som man
bevisligen på artificiell väg åstadkommit en atomsönderdelning,
även om man därvid som hjälpmedel måste använda en
annan spontan atomsönderdelning.
Sedermera har Rutherford också underkastat de partiklar
av kortare räckvidd, som förekomma i kvävgas och syrgas,
en närmare undersökning. Det egendomliga för dem är, att
räckvidden är lika stor i båda gaserna (9,0 cm.), ehuru man
på grund av olika atomvikt skulle vänta större räckvidd i
kväve än i syre, om nämligen partiklarna bestodo av
respektive gasers atomer. Nu synas de i stället vara av samma
natur. Man har tänkt på heliumatomer, men avböjningen i
magnetfält passar ej därmed. Rutherfords senaste förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
