Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid botten och vid ytan, torde vara tämligen hopplöst. Icke
heller kan man i någon nära framtid räkna på verkligen
pålitliga strömmätningar i alla nivåer ute på djuphavet,
varigenom målet eljest troligen vore vunnet. Utan man är
hänvisad till diskussion av iakttagelser över själva ytströmmarna
i havet. Möjligtvis kan ändamålet vinnas genom att på
teoretisk väg uppdela dessa senare i deras komposanter:
gradientström och ren vindström, t. ex. enligt den metod som
använts av H. Thorade i en avhandling av år 1914.
Högst önskvärd vore även en ytterligare formell
utveckling av teorien, därvid bl. a. en rikhaltigare samling av exakt
lösta, idealiserade problem, så valda att de kunna smidigt
anpassas efter faktiska-förhållanden.
Redan de två sid. 32 nämnda enkla problemen kunna
emellertid i nödfall tjäna som grundval för en kvalitativ
diskussion av åtskilliga strömförhållanden i havet. Särskilt
visa de det anmärkningsvärda förhållandet, att vinden —
ehuru den icke direkt förmår sätta i rörelse mer än ett
jämförelsevis tunt ytvattenskikt — likväl kan sträcka sin verkan
ända ned till havsbotten, så snart ytströmmarna möta något
hinder för sin fria rörelse, samt att detta i särskild grad
blir fallet, om strömmen kan obehindrat flyta i vindens
riktning men ej vinkelrätt däremot. Den på sid. 6 antydda
åsikten om stagnation i de stora havsdjupens vattenmassor
får härigenom ett starkt skäl emot sig.
Vidare är det påtagligt, att de på sid. 7—11 nämnda slutna
strömkretsarna (med undantag av den mellersta i
Nordatlanten) samtliga motsvaras av mer eller mindre tydliga, i
samma riktning gående atmosfäriska kretslopp av samma
typ som i fig. 6 (se t. ex. Hann’s Meteorologie), och att
därvid avböjningsvinkeln mellan vind och ström överensstämmer
med teorien såpass väl som man har rätt att vänta.
Särskilt gäller detta i de fall, då strömmens riktning ger upphov
till ytvattensanhopning (Sargassohavet) eller uppkvällande,
kallt djupvatten (av vilka några fall äro nämnda på sid. 9—10).
Havsdjupet, geografisk latitud, vindstyrka och vindriktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
