Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en rörelse i vertikalplanet med över- ock underström.
Så t. ex. omkring Gibraltar sund, där atlanterkavsvattnet
strömmar in och breder ut sig över det saltare, tyngre
medelhavsvattnet (vars salthalt det så småningom uppnår genom
avdunstning), medan detta senare som en underström tränger
ut i Atlanten och, efter uppblandning med atlantiskt vatten,
sjunker ned till cirka 1000 meters djup. Ett långt mera
storslaget exempel är den vertikala cirkulationen mellan de polära
och de ekvatoriala delarna av världshavet. Polartrakternas
kalla ytvatten sjunker ned till större djup och drar sig där
mot ekvatorn, under det att tropikernas varmare, lättare
vatten som en överström drar sig mot polerna. Om denna
cirkulation försigginge ensam och ostörd, skulle den troligen vara
en lika enkel som storslagen företeelse. I verkligheten, då den
förlöper jämsides med vindströmmarnas ovan avhandlade
horisontalcirkulation, är det ej lätt att bilda sig ett begrepp,
varken om dess förlopp i sina enskildheter eller om dess
intensitet.
Konvektionsströmmarnas teori är i två hänseenden ett
mera invecklat problem än det, som hittills sysselsatt oss.
Ty å ena sidan kan man icke alltid — såsom i vindströmmarnas
teori — betrakta de drivande krafterna som bekanta,
eftersom vattnets rörelse i sin tur återverkar på vattenlagrens
inbördes läge. Och å andra sidan kunna täthetsskillnaderna
i vattnet variera på ett långt mera mångfaldigt sätt än den
enbart på ytan verkande vinden.
Några enstaka idealiserade problem ha dock blivit
underkastade fullständig dynamisk undersökning, varvid vattnets
specifika vikt antagits variera från ort till ort enligt någon
matematiskt enkel lag. Vi skola endast helt flyktigt stanna
vid ett sådant problem och beträffande detta endast vid en
enda detalj, nämligen vattnets rörelseriktning. Fig. 8 skall
föreställa ett jämntjockt ytvattenlager, bestående av en
kontinuerlig följd av var för sig homogena, jämntjocka skikt,
ordnade så att specifika vikten är konstant längs parallella,
lutande plan (de lutande linjerna på figuren) men likformigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
