Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa villkor följer, att relationen (14) ej blott bestämmer de
stationära tillstånden för system av en frihetsgrad men också
för rent periodiska system av flera frihetsgrader. I denna
paragraf vill jag blott nämna följande argument för det sista
påståendet. Den förutnämnda satsen om de stationära
tillståndens mekaniska transformabilitet gäller även för dessa
system, om rörelsen under hela förvandlingen fortfar att
vara rent periodiskt. Härvid är även storbeten I invariant.
Ett viktigare argument för denna fastläggelse av de
periodiska systemens stationära tillstånd skola vi anföra i nästa
paragraf. Innan vi fortsätta med den allmänna teorien vilja
vi emellertid se, hur de framställda synpunkterna föra till en
teori för den enklaste kärnatomen, vilken bland annat lämnar
en förklaring på vätespektret.
Låt oss alltså betrakta ett system bestående av en
positiv kärna med laddningen Ne och massan M och en elektron,
där motsvarande storheter äro — e och m. Om vi med hjälp
av mekanikens och elektrodynamikens lagar ville beskriva
elektronens rörelse i detta system, måste vi först och främst
taga hänsyn till den från kärnan härrörande elektrostatiska
attraktionen, vilken är omvänt proportionell mot kvadraten
på avståndet mellan de båda partiklarna. Men utom denna
kraft verkar enligt den vanliga elektrodynamiken på
elektronen ett av dess acceleration beroende motstånd, vilket nära
sammanhänger med den av systemet utsända strålningen
och har till följd att atomen, som förut nämnt, totalt
förändras i tidens lopp. Emedan nu faktiskt de stationära
tillstånden äro strålningslösa, är man nödsakad att modifiera
elektrodynamikens lagar med hänsyn till denna kraft. Nu
kan visserligen strålningskraften, om den får verka under en
lång tid, avsevärt förändra elektronbanan, men i varje
ögonblick är dess storlek i allmänhet mycket ringa jämförd med
den elektrostatiska kraften. Det är därför, som BohR påpekat,
naturligt att se bort från denna kraft vid beskrivningen av
de stationära tillstånden. Strängt taget skulle elektronen även
påverkas av en med kärnans rörelse sammanhängande kraft,
6—220394. Svenska fysiker samfundets årsbok. 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
