Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande art. Som vi sago äro emission och absorbtion av ljus
enligt kvantumteorien bundna till diskontinuerliga
övergångsprocesser mellan atomernas olika stationära tillstånd, vilka
äro totalt skilda från den klassiska teoriens kontinuerliga
strålningsprocesser och ej kunna beskrivas i detalj. Man vet
endast, att de styras av vissa sannolikhetslagar, som
bestämmas genom koefficienterna A%: Trots denna stora olikhet
mellan de båda teoriernas strålningsprocesser, vilken ingalunda
blir mindre i gränsen för stora kvanttal, består i gränsen en
märkvärdig överensstämmelse mellan de »klassiskt» och
»kvan-tumteoretiskt» beräknade frekvenserna hos det utstrålade ljuset.
Vidare visar den JR,AYLEiGH’ska formelns giltighet i gränsen,
att en viss överensstämmelse måste finnas mellan de båda
teorierna med hänsyn till intensiteten av det utstrålade ljuset
och mängden av det absorberade ljuset, i det förhållandet
mellan emissions- och absorptionskoefficienten här i gränsen
antar det klassiska värdet. Dessa överensstämmelser uppfattar
nu Bohr som utslag av ett allmänt asymptotiskt
sammanfallande i gränsen för stora kvanttal mellan kvantumteoriens
och den klassiska strålningsteoriens resultat med hänsyn till
såväl emission som absorption av ljus. Märk väl att det
endast är fråga om resultaten, strålningsprocesserna själva
enligt de båda teorierna äro vitt skilda.
Låt oss nu för enkelhets skull betrakta ett system av endast
en frihetsgrad, där elektronen utför periodiska svängningar
omkring jämviktsläget. Avståndet från jämviktsläget | kan
framställas som funktion av tiden genom ett uttryck av
formen (31), där Or liksom co äro funktioner av storheten I.
Den energimängd, som ett dylikt system utsänder per
tidsenhet i form av ljus med frekvensen rw, är nu enligt den
klassiska teorien lika med:
där c betyder ljusets hastighet. Låt oss även betrakta
polarisationen av en ljusstråle, som utgår i en given riktning från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
