Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltså:
Vi hade:
,T 2n + l 2N
n* (n + ly n3
(2Nhfh
oj — v J
Vi erhålla alltså:
eller:
2it e2 n3 \ m
2 7te2Ym
,7 2 jt2 m c4
Einstein’s lag, tillämpad på den BALMBR’ska serien, samt
»analogiprincipen» eller »korrespondensprincipen», den
principen, att för stora våglängder den nya teoriens utsagor skola
överensstämma med den gamlas, har alltså lett till ett ytterst
enkelt samband med den spektroskopiska storheten N och de
atomistiska storheterna m, e och h, ett samband, som inom
felgränserna överensstämmer med verkligheten. Denna
överensstämmelse är en av den BoHR’ska teoriens första och största
triumfer.
Jag har här för enkelhetens skull antagit, att elektronernas
bana är cirkelformig. Detta antagande är emellertid
ingalunda nödvändigt. Låt oss för ett ögonblick betrakta det
allmänna fallet. Elektronen rör sig då i en ellips. Våra
formler (2) å föregående sida äro alltjämt riktiga, blott vi med r
nu förstå halva storaxeln till banellipsen.
Den näst efter vätet enklaste atomen har helium. Dess
atom består av en positiv kärna, vars laddning utgöres av
två elementarkvanta samt av två elektroner. Ett försök att
beräkna dessa elektroners banor har nyligen (1920) gjorts av
en tysk forskare, A. Lande. Bohr har skarpt kritiserat det
sätt varpå denne utfört sina beräkningar. Trots sina brister
har dock Landé’s undersökning verkat befruktande på experi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
