Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Einsteinsha lagen 123
kropp utgår en elektronström. Mellan glödkroppen och ett
metalltrådnät är anbragt en potentialskillnad, som accelererar
elektronerna. Efter passerandet av nätet inträda elektronerna
i ett retarderande fält, så starkt, att elektronerna aldrig
framtränga till den med en elektrometer förenade
uppfångarelektrod, som utgör gräns för fältet. Är apparaten evakuerad,
så kommer alltså elektrometern icke att ge något utslag. Är
däremot apparaten fylld med en gas, så kommer
elektrometern att ange en positiv laddning, då det accelererande fältet
är så starkt, att elektronerna erhålla den energi, som behövs
för att jonisera gasen. De positiva jonerna föres nämligen
då av fältet till uppfångarelektroden.
Våren 1914 skredo Franck och Hertz till en bestämning
av joniseringsenergien för metallångor och gjorde därvid
början med kvicksilverånga. De använde härvid en förbättrad
metod. Uppfångarelektroden var genom en galvanometer
förenad med jorden. Potentialskillnaden mellan trådnätet och
denna elektrod hölls konstant. Vid olika värden på det
accelererande fältet mellan glödkroppen och trådnätet mätte man
den genom galvanometern gående strömmen. Det samband
mellan den accelererande spänningen och strömmen, som de båda
forskarna väntade, var följande. Är den retarderande
spänningen mindre än joniseringsspänningen, så bör, så länge den
accelererande spänningen är mindre än den retarderande,
strömmen vara noll. Överskrider den accelererande spänningen den
retarderande, bör strömmen växa, till dess den accelererande
spänningen blir lika med joniseringsspänningen. I detta ögonblick
ske de till jonisering ledande stötarna i närheten av trådnätet.
Elektronerna förlora vid dessa stötar sin energi. Såväl de själva,
som de elektroner, som vid stötarna befriats, träda in i det
retarderande fältet med mycket liten energi och förmå
därför icke tränga genom detsamma. Galvanometerströmmen
måste därför sjunka ned mot noll, då den accelererande
spänningen blivit starkare än joniseringsspänningen. Ökar man
ytterligare den accelererande spänningen, så bör slutligen
galvanometerströmmen åter växa, emedan det ställe, där joni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
