Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prövningsmöjligheterna av Einsteins allmänna relativitetsteori. Av fil. kand. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Merkuribanan speciellt en dylik av betydligt större belopp än
det angivna. Dessa förskjutningar kunna emellertid nästan
undantagslöst beräknas ur övriga planeters störningar, och
vid denna beräkning kan bortses från den korrektion Einsteins
teori ger till den Newton’ska, på vilken senare den
astronomiska »störningsteorien» ju är fotad. Blott för Merkurius
kvarstår en av störningarna oförklarad rest, upptäckt redan
av Leverrier och av Newcomb fixerad till 41,2 4" ± 2, 09". Inom
felgränserna stämmer alltså det Einstein’ska värdet med det
Newcomb’ska. Beträffande övriga planeter och även månen
synes ej någon prövning av Einsteins teori vara möjlig på
grund av de ifrågakommande kvantiteternas litenhet och
iakttagelsernas osäkerhet. Dock torde böra anföras, att någon
motstridighet mellan de av denna teori fordrade banelementen
och de observerade ej synes föreligga.
Resultatet beträffande Merkuribanan måste även med de
reservationer för någon osäkerhet i det Newcomb’ska värdet,
varom vi längre fram skola tala, betecknas som en stor
framgång för den allmänna relativitetsteorien. Klart framstår
detta, om vi kasta en blick på de mer eller mindre
otillfredsställande hypotesbildningar, genom vilka man sökt förklara
anomalien i fråga.
En av Hall betraktad hypotes innebär en formell ändring
av gravitationslagen i så måtto, att kraften mellan två
masspunkter på avståndet r ej längre antas proportionell mot -^ utan
mot -—|, där Å är en konstant. Till fullständig förklaring
av Merkurii rörelse behöver visserligen blott antagas
A = 0,ooooooi6. Men detta är dock tillräckligt för att denna
teori beträffande månens rörelse skall ge en avsevärd
avvikelse från den observerade banan. Ävenså har Seeliger
försökt med en ändring av gravitationslagen, visserligen
företagen av andra men dock hypotetiska skäl. Han antar kraften
proportionell mot -^e"^r, där A är en annan konstant än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
