Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följa den klassiska mekanikens lagar. Däremot kunna
experimenten i fråga med stor noggrannhet beskrivas med hjälp
av den av Lorentz och Einstein utvecklade
relätivitetsmekanilcen. Enligt denna nya mekanik mätes elektronens
rörelseenergi ej av uttrycket V3 m^ där v betyder elektronens ha-
stighet, utan den sättes lika med mc2[ i / v2 j, där c
V V c» /
betecknar ljusets hastighet. För hastigheter, som äro små i
förhållande till ljusets, överensstämma tydligen båda
uttrycken. Då ger också den nya mekaniken i alla avseenden
samma resultat som den gamla. Men så snart v blir av samma
storleksordning som c, bli avvikelserna betydliga. För v = c
blir rörelseenergien oändligt stor, vilket sammanhänger med
att ljusets hastighet enligt relätivitetsteorien utgör
hastighetens övre gräns. Naturligtvis bör man vänta, att även en
i en atom bunden elektron företer motsvarande avvikelser
från den vanliga mekanikens lagar, så snart dess hastighet
är stor. I väteatomens normaltillstånd är nu elektronens
hastighet ungefär 2 • 108 cm/sek och i de övriga tillstånden
är den mindre. Eftersom ljusets hastighet är 3 • 1010 cm/sek.,
kan man här ej vänta stora avvikelser. Emellertid kunde
Bohr visa (1915) att relativitetseffekten just är av en
storleksordning, som motsvarar dublettavståndet. En detaljerad
förklaring av fenomenet kunde han dock ej giva. Det
karakteristiska för relativitetskorrektionen är nämligen att den stör
elektronrörelsens rent periodiska karaktär.
Först ett år senare lyckades Sommerfeld genom en
väsentlig utvidgning av kvantteoriens område att giva en ingående
kvantitativ teori för vätelinjernas och heliumgnistlinjernas
finstruktur. Samtidigt utförde Paschen en omsorgsfull
experimentell undersökning av detta dittills mycket bristfälligt
kända fenomen. I och med Sommerfelds arbete började en
ytterst intensiv utveckling av kvantteorien. Bland de
forskare, som tagit del i denna utveckling, måsteman åter nämna
Bohr själv i främsta rummet. Men viktiga bidrag ha läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
