Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näts av Sciiwarzschild, Epstein, Eiirenfest, Kramers och ett
stort antal andra forskare.
När vi nu skola syssla med finstrukturproblemet, följa vi
ej den av Sommerfeld ursprungligen använda metoden, utan
ansluta oss till den av Bohr givna framställningen, som på
helt annat sätt tränger in i problemets fysikaliska kärna.
Vår viktigaste ledstjärna blir härvid korrespondensprincipen.
Som nämnt kan relativitetseffekten endast åstadkomma en
ringa ändring i elektron rörel sen. Det kan nu se tvivelaktigt
ut om man har rätt att taga hänsyn till en dylik liten effekt
och samtidigt helt och hållet försumma strålningskrafterna.
Kanske den brist på skärpa i beskrivningen av de stationära
tillstånden, som denna försummelse för med sig, redan är
större än relativitetseffektens inflytande? Det är lätt att visa,
att detta icke kan vara fallet. De relativa avvikelser, som
v2
relativitetseffekten förorsakar, äro av storleksordningen-^ (jfr
uttrycket för rörelseenergien). A andra sidan är förhållandet
mellan strålningskraften — beräknad enligt den klassiska
elektrodynamiken — och den elektrostatiska kraften från
kärnan för en elektron, som rör sig kring en kärna med
laddningen Ne i en ellips av måttlig excentricitet, av storleks-
1 lv\d
ordningen -^ -I . Så länge bägge effekterna äro små, är
sålunda strålningskrafternas verkan mycket mindre än
relativitetens. Vidare ser man, att det är meningslöst — åtminstone
för små värden på N — att samtidigt försumma
strålningskrafterna och beräkna relativitetens inflytande med en högre
grad av tillnärmelse, ty redan andra tillnärmelsen skulle ge
upphov till termer av den relativa storleksordningen I —I . Blott
för stora värden på atomnumret N kunna även de högre
tillnärmelserna få betydelse.
Vi skola nu betrakta de ändringar, som
relativitetskorrektionen åstadkommer i elektronens rörelse. Därvid försumma
vi för enkelhets skull den lilla verkan av kärnans ändliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
