Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärnan. Det visar sig nu, att totalenergien ej endast beror
av den ena av dessa storheter utan innehåller dem båda.
Vi skriva densamma därför E (Jw, Ia), där de båda storheterna
av skäl, som man strax skall inse, betecknats med Ic0 och Ia.
IM är därvid den med / sammanhängande storheten, medan
I a på motsvarande sätt sammanhänger med 2 n P. Om vi i
funktionen E (If0, I0) sätta c = oo, måste vi naturligtvis
erhålla den för keplerrörelsen gällande funktionen av I:
2J(J)=_L*^.......(39)
(Jfr formel (18)), som enligt (32) har den egenskapen att
dJE{l)
dl
CO.
Vår funktion E (Im Ia) har nu en alldeles liknande egenskap,
vilken just kan uppfattas som den omtalade generaliseringen
av (32). Man har nämligen:
dE dE
= w> TT = °.......(40)’
dlc0 ’ dla
där vi för korthets skull skrivit E i stället för E (7W, Ia).
Denna relation skall nu föra oss till det nämnda
asymptotiska sambandet mellan de kvantteoretiskt beräknade
ljusfrekvenserna och frekvenserna i rörelsens harmoniska
komponenter. Därpå vilja vi betrakta systemets egenskaper något
närmare. Vi antaga att de stationära tillstånden bestämmas av
de två villkoren:
Il0 = nJi, Ia = JcJi........(41)
där både n och Jc äro hela tal. Det ljus, som utsändes vid
övergång från ett tillstånd, där n = n\ Jc = Jc’, till ett
tillstånd, där dessa tal ha värdena n" och Jc", har enligt
frekvensbetingelsen frekvensen:
v = \{E’-B’)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
