Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar av kvantteorien. För denna teori, som i harmoni och
inre sammanhang väl kan mäta sig med den klassiska fysikens
teorier, har man åter främst Bohr att tacka, fast många
forskare deltagit i arbetet på densamma.
Emellertid kan man mycket väl tänka sig rörelser utan
dylika periodicitetsegenskaper och sådana finnas också säkert.
Det ser rent av ut som om de skulle utgöra regeln så snart
man kommer till atomer med mer än en elektron, åtminstone
om rörelsen beskrives med hjälp av mekanikens lagar.
Emellertid tyder hela vår erfarenhet — framför allt strukturen av
seriespektra — på att elektronrörelserna i de stationära
tillstånden hos alla atomsystem förete djupgående likheter med
de nämnda flerperiodiska rörelserna, och att de stationära
tillståndens karaktär väsentligen bestämmes av rörelsens
periodicitetsegenslmper. Om nu detta beror därpå att atomerna för
de stationära tillstånden utvälja sådana speciella rörelser, som
enligt mekanikens lagar ha de nödvändiga
periodicitetsegenskaperna, eller om man har med betydande avvikelser från
mekaniken att göra, är ofta nog svårt att avgöra; men, som
vi längre fram skola se, höra åtminstone vissa fall med
säkerhet under det senare alternativet. Medför nu detta
förhållande att man ej kan vänta sig alltför mycket av de
flerperiodiska systemens teori, när det gäller mer sammansatta
atomer, utgör denna teori dock även här en ytterst värdefull
vägvisare, som redan lett till synnerligen intressanta resultat.
Att detta kan vara fallet beror ej minst på att det finnes
ett stort antal system, där rörelserna enligt mekanikens lagar
äro approximativt flerperiodiska. Sådana system erhåller man
i allmänhet när ett fierperiodiskt system utsattes för ett svagt
men för övrigt godtyckligt störande kraftfält. Detta
förhållande bidrar också väsentligt till att giva de flerperiodiska
systemens kvantteori dess stora inre sammanhang. Bristen i
den i första delen skildrade teorien för de rent periodiska
systemen ligger just däri att rörelsen av ett periodiskt system,
som utsattes för ett svagt kraftfält, som regel ej blir approxi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
