Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Bohrska atomteorien 97
ytterligare stöd för den här skildrade teorien, när man
undersöker verkan av ett yttre kraftfält på ett flerperiodiskt system.
Vi ha tidigare sett, att de stationära tillstånden
karakteriseras av en egendomlig helt och hållet omekanisk
stabilitet, som framför allt visar sig däri, att en atom, som under
någon tid utsattes för påverkan av ett yttre kraftfält, efter
dettas försvinnande av sig själv återvänder till ett stationärt
tillstånd med samma kvanttal som begynnelsetillståndet.1
Trots detta påfallande omekaniska drag hos stabiliteten är
det likväl möjligt att på ett intressant sätt belysa densamma
genom en mekanisk undersökning. Ej minst av denna orsak
är studiet av yttre kraftfälts verkan på ett flerperiodiskt
system betydelsefullt.
Till att börja med vilja vi nu tänka oss att vårt system
påverkas av ett i tiden konstant kraftfält, som är mycket
svagt jämfört med de inre krafterna i systemet. Detta
kraftfält åstadkommer ändringar i systemets rörelse, varigenom
de funktioner av hastigheter och Iägeskoordinater, som i
det ostörda systemet voro integrationskonstanter, bli beroende
av tiden. Om vi nöja oss med att beräkna dessa
förändringar (de kallas perturbationer) i första tillnärmelse,2 är dock
även det nya systemets rörelse flerperiodisk. Perturbationernas
allmänna karaktär beror nu väsentligen på om det nya
systemet har samma periodicitetsgrad som det ursprungliga
systemet eller om denna ändras genom kraftfältets verkan.
Om periodicitetsgraden är mindre än antalet frihetsgrader är
det andra fallet regeln, men om periodicitetsgraden redan
från början har detta sitt maximumvärde ändras den i
allmänhet ej genom kraftfältets inverkan. Dock har man ofta
med kraftfält att göra, som ej ändra periodicitetsgraden trots
att denna är mindre än antalet frihetsgrader. I det första
1 Här liksom i det följande se vi bort från övergångar till nya stationära
tillstånd.
2 Detta betyder att vi i de termer, som ange den yttre kraftens verkan
på systemet, försumma storheter, vilkas förhållande till motsvarande termer
utan yttre kraft ha samma storleksordning som kvadraten på förhållandet
mellan den yttre kraften och de inre krafterna i systemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
