Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringar vid en adiabatisk transformation, som ej ändrar
systemets periodicitetsegenskaper. Detta antagande utgör just
adiabatprincipens innehåll. Liksom vid systemen av en
frihetsgrad ligger adiabatprincipens betydelse även i det
allmännare fallet däri, att man genom densamma kan
sammnanknyta villkoren för de stationära tillstånden hos olika system
med samma periodicitetsgrad med varandra. Det är klart
att satsen om 2:ens adiabatiska invarians utgör ett starkt
argument för riktigheten av den ovan skildrade teorien för de
stationära tillstånden hos ett flerperiodiskt system.
Vi övergå nu till verkan av ett svagt kraftfält, som
ändrar systemets periodicitetsgrad. Vi kunna, utan att detta
innebär någon väsentlig inskränkning, antaga, att densamma
ökas. I detta fall äro ändringarna i systemets rörelse av en
betydligt mer genomgripande natur. De storheter, som i det
gamla systemet voro integrationskonstanter, utföra i
allmänhet ej blott små oscillationer utan kunna med tidens lopp
undergå avsevärda förändringar, s. k. sekulära perturbationer,
i vilka nya små frekvenser uppträda. Men det märkliga är,
att just storheterna I ej äro underkastade dylika större
förändringar utan liksom i föregående fall endast utföra små
oscillationer omkring sina medelvärden. Man kan även finna
andra storheter med denna egenskap, men dessa bero helt
och hållet på det störande kraftfältets natur. 7:en — och
naturligtvis funktioner av dem — äro de enda storheter, som
för godtyckliga svaga störande kraftfält ha den egenskapen
att ej undergå sekulära perturbationer. Även här äro de
gamla liens medelvärden över den nya rörelsen J:n för det
nya systemet, men i detta fall icke de enda. Till dessa I:n
kommer ett antal nya storheter svarande mot de nya
frekvenserna, så att antalet I:n i det nya systemet blir lika med
den nya periodicitetsgraden. Om man nu tillämpar den
allmänna teorien för de stationära tillstånden på det störda
systemet," ser man därför, att de stationära tillstånden i detta
äro underkastade flera restriktioner än i det ursprungliga
systemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
