Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låtom oss nu antaga, att systemet har flerperiodisk
karaktär även för ändliga värden på det yttre kraftfältet, samt
att antalet oberoende frekvenser hela tiden är lika med u’ > u.
Sä länge fältet ej är borta försiggår allt på samma sätt som
i det fall då periodicitetsgraden ej ändras. För varje värde
på fältet kan man definiera u’ storheter J, som äro invarianta
vid en adiabatisk förändring av kraftfältet. Om vi nu låta
fältet avtaga adiabatiskt bli de nya frekvenserna allt mindre
och mindre tills de, när fältet helt och hållet försvunnit, bli
lika med noll. Samtidigt gå de nya lien kontinuerligt över
i vissa storheter, som visserligen ej höra till det ursprungliga
systemets J:n5 men som dock äro integrationskonstanter. Att
de ej höra till 7:en visar sig däri att de ej ingå i systemets
totalenergi.
Vi utgå nu från ett av det ostörda systemets stationära
tillstånd och låta det yttre kraftfältet växa upp adiabatiskt
till ett bestämt värde. Systemet måste då befinna sig i ett
stationärt tillstånd d. v. s. även de nya iien måste ha blivit
hela multiplar av Plancks konstant, trots att motsvarande
storheter i det ostörda systemet kunna ha haft godtyckliga
värden. Därav se vi, att en sådan transformation i
allmänhet ej kan beskrivas mekaniskt, ty då skulle de nya Len ha
samma värden som motsvarande storheter i
begynnelsesystemet. Häremot kunde man invända, att det kanske ej är sant
att de nämnda storheterna kunna antaga godtyckliga värden
i det ostörda systemets stationära tillstånd. Men det är lätt
att se, att denna invändning måste vara oriktig. Ty de
storheter som sålunda vid sidan av de egentliga J:en skulle sättas
lika med hela multiplar av Plancks konstant skulle växla
från fall till fall alltefter naturen av det kraftfält som man
tänker låta påverka systemet.
Vi äro nu tillräckligt förberedda för den ovannämnda
mekaniska undersökningen av de stationära tillståndens
stabilitet. Vi tänka oss att ett atomsystem plötsligt utsattes för
verkan av ett svagt kraftfält. Enligt kvantteorien kommer
systemet nu att anpassa sin rörelse efter kraftfältet, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
