Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det inom kort befinner sig i ett av det störda systemets
stationära tillstånd. Om man efter en stund låter fältet
försvinna, övergår systemet till motsvarande stationära tillstånd
för det ostörda systemet. Häri består ju just den ofta
omtalade stabiliteten hos de stationära tillstånden. Av denna
betraktelse se vi dock att rörelsen själv ej nödvändigtvis är
stabil; tvärtom kommer systemet i allmänhet att beskriva
andra rörelser i sluttillståndet än i begynnelsetillståndet.
Endast om kraftfältet ej ökar antalet villkor för de stationära
tillstånden — alltså i allmänhet blott om detta antal redan
i begynnelsetillståndet var lika med antalet frihetsgrader —
kan man tala om en fullkomlig stabilitet hos
rörelsetillståndet. Den allmänna stabiliteten hos de stationära tillstånden
kan man därför lämpligen beteckna som en kvanttalens
stabilitet.
Låtom oss nu betrakta en mekanisk process, som motsvarar
det nyss skildrade fenomenet. Vi utsätta plötsligt ett
flerperiodiskt system för verkan av ett svagt yttre kraftfält.
Enligt det föregående kommer fältets verkan att bestå däri, att det
ostörda systemets I:n utföra små oscillationer, medan de
övriga integrationskonstanterna eventuellt undergå sekulära
perturbationer. Låter man nu fältet försvinna och betraktar
systemets rörelsetillstånd, kommer man sålunda i allmänhet
att finna att det undergått avsevärda förändringar. Men I:en
avvika dock endast obetydligt från begynnelsevärdena vare
sig fältet verkat lång eller kort tid. I det fall då fältet ej
ändrar periodicitetsgraden ha även de övriga
integrationskonstanterna nästan behållit sina ursprungliga, värden, så att
sluttillståndet knappast avviker från begynnelsetillståndet.
Kan sålunda mekaniken ej förklara de stationära tillståndens
stabilitet, så har man likväl här en märkvärdigt djup
mekanisk analogi till denna för de stationära tillstånden så
karakteristiska egenskap.
Innan vi lämna denna paragraf är det nödvändigt att
beröra några frågor, som vi i det föregående försummat. Vi ha
hittills nöjt oss med en tämligen abstrakt matematisk defini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
