Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den tid, som åtgår för den till strålningsprocessen
hörande övergången mellan stationära tillstånd. Vi vilja icke
komma närmare in på dessa förhållanden, som höra till
atomteoriens svåraste frågor. Jag vill blott påpeka att de tyda
på, att den enkla beskrivning av strålningsprocesserna, som i
§ 3 förde oss till Plancks strålningsformel, mera är att
betrakta som ett förenklat gränsfall än som en i detalj riktig
framställning av fenomenen i fråga. Ty i denna beskrivning
ha vi ju antagit, att tiden för en strålningsprocess är
försvinnande liten i förhållande till de stationära tillståndens
medellivslängd.
Vi återvända nu till de adiabatiska processerna. Av
ovanstående betraktelser se vi för det första, att det ej kan vara
fråga om strängt adiabatiska processer i naturen därför att
de stationära tillstånden redan på grund av
övergångsprocesserna äro oskarpa. Vidare inser man utan vidare, att ett
atomsystem som utsattes för verkan av ett svagt yttre
kraftfält ej kan hinna anpassa sitt stationära tillstånd efter detta,
om kraftfältet ändrar sig avsevärt under en tid, som blott
omfattar ett fåtal av de i rörelsen ingående oberoende
perioderna. Tvärtom måste kraftfältet för att processen skall kunna
uppfattas som approximativt adiäbatisk praktiskt taget
förbli konstant under en tid som omfattar ett stort antal
perioder. Härav ser man nu att det är omöjligt att genom en
adiabatisk process ändra ett systems periodicitetsgrad, ty de
härvid uppkommande nya perioderna äro, som vi ha sett, vid
processens början oändligt långa. Endast för approximativt
adiabatiska processer kan man emellertid vänta att mekaniken
för till en noggrann beskrivning av de atomära fenomenen.
(Jfr del 1 sid. 72.) Det är därför helt naturligt att
mekaniken ej kan användas för att beräkna verkningarna av ett
uppväxande kraftfält, som ändrar periodicitetsgraden. Ett
annat karakteristiskt exempel på mekanikens bristfällighet
ha vi i verkan av ljusvågor på ett atomsystem. Endast så
länge ljusvågornas frekvens är liten i förhållande till de i
systemet ingående frekvenserna har man med approximativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
