Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvantteori till användning vid studiet av allmänna
linjespektra.
Vi skola nu betrakta ett fall, där systemets
periodicitetsgrad är lika med antalet frihetsgrader, nämligen verkan av
ett homogent magnetfält på en elektron, som rör sig kring
en stillastående kärna efter relativitetsmekanikens lagar.
Använd på detta fall ger kvantteorien en förklaring av
vätelinjernas Zeemaneffekt. Som bekant har Lorentz på ett
synnerligen vackert sätt kunnat förklara denna effekt med hjälp
av den klassiska elektronteorien. Denna förklaring utgjorde en
av denna teoris största triumfer, i det den visade att de
intraatomära partiklar, som ge upphov till utsändandet av
spektrallinjer, ha samma natur som katodstrålepartiklarna.
Emellertid kan den LoRENTz’ska teorien ej vara riktig, ty,
som vi ha sett, opererar den klassiska elektronteorien med
föreställningar, som ej motsvara verkligheten. Men tack
vare korrespondensprincipen kan denna teori nästan ord
för ord översättas till kvantteoriens språk. Den
kvantteoretiska förklaringen av Zeemaneffekten utvecklades först av
Sommerfeld och Debye och har sedermera fullkomnats av
Bohr.
Vi vilja nu undersöka elektronrörelsen i en atom, som
består av en stillastående kärna och en enda elektron och
som påverkas av ett homogent magnetfält med fältstyrkan H.
Härvid nöja vi oss med att beräkna magnetfältets verkan i
första tillnärmelse. I de fall, där teorien kommer till
användning, är den från magnetfältet härrörande kraften på
elektronen så liten, att detta är berättigat. Vi kunna då
beskriva rörelsen på följande enkla sätt. Vi taga en av de
rörelser, som skulle förekomma om magnetfältet ej vore
närvarande och låta hela banplanet utföra en likformig rotation,
en s. k. precessionsrörelse kring fältets riktning, så att aess
normal i vinkelmomentets riktning hela tiden bildar en och
samma vinkel # med magnetfältet. Om rotationsriktningen
väljes så, att den förhåller sig till magnetfältets riktning
som elektronens omloppsriktning kring kärnan till vinkel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
