Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanning, verklighet och kausalitet. Av överingenjör R. Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanning, verklighet och kausalitet 125
Överensstämmelsen med »verkligheten» kommer på köpet. Att
denna »verklighet» föga överensstämmer med, vad vi normalt
inlägga i begreppet verklighet, kan däremot ej undvikas.
Är nu denna ståndpunkt tillfredsställande? Bland de
matematiska naturvetenskapernas föregångsmän under förra
århundradet torde den mer eller mindre medvetet varit den
dominerande. Men matematikens och fysikens utveckling visade
alltmer ståndpunktens ohållbarhet. Till en början måste den
Kantska uppfattningen av de geometriska axiomen såsom
syntetiska omdömen a priori uppgivas. I och med påvisandet
genom Grauss, Eiemann m. fl. av möjligheten av andra
geometrier än den Euklideska blev ståndpunkten ohållbar, och ännu
tydligare blev detta, när den moderna relativitetsteorien
påvisade, hurusom åt vissa av dessa nya geometrier måste givas
företräde vid den matematiska beskrivningen av verkligheten. De
geometriska axiomen äro ingenting annat än överenskommelser,
d. v. s. förtäckta definitioner. Hela geometrien är ingenting
annat än ett delvis godtyckligt koordinatsystem, som jag
använder för beskrivning av verkligheten. På samma sätt som jag
kan använda mig av antingen ett Cartesianskt eller ett polärt
koordinatsystem, kan jag använda mig av den Euklideska
eller den Riemann-Einsteinska geometrien. Här, men också
endast här, är det lämplighetssynpunkten, som får bestämma
valet. Kant har dock även efter denna uppfattning rätt däri att
geometrien ej är någon empirisk vetenskap. Den Kantska
uppfattningen av rummet och tiden såsom något från det tänkande
och iakttagande subjektet härstammande, och ej såsom någon
yttre absolut verklighet, är väl snarare ytterligare markerad.
Att de matematiska sanningarna ej betyda överensstämmelse
med en yttre verklighet är alltså obestridligt. Men är det
över huvud taget rätt att tala om en matematisk sanning.
Enligt vanligt språkbruk säger man väl knappast att en
matematisk deduktion är sann, den är »riktig», d. v. s. logiskt
följdriktig. Vi kunna ej hjälpa, att vi i begreppet sanning inlägga
en Överensstämmelse mellan det påstådda och något annat, som
ej endast är tänkt och ej endast beroende av oss själva. Ett
9—231620. Svenska fysikersam fundets årsbok. 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
