Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta uttryck betecknar X de infallande vågornas längd i
vakuum, X0 den våglängd, som motsvarar de aktiva
elektronernas egensvängningar, k0 en av dessa elektroner och av
ämnet beroende konstant. Detta uttryck följer av tvenne av
Drude härledda ekvationer, då man i stället för
svängningstiderna inför de motsvarande våglängderna. Rotationen
(vrid-ningen) anses här positiv, om den för ett emot strålarnas
fortplantningsriktning blickande öga sker motsols, d. v. s. då
substansen är »vänstervridande». Ifall elektronernas banor äro
högervridna spiraler, är k0 negativ, och vridningen sker
följaktligen då i negativ led eller med sols, så länge X > X0. För
X < X0 sker vridningen i positiv led. Ifall elektronernas banor
äro vänstervridna spiraler, är verkan i vartdera fallet den
motsatta. Ehuru formelns giltighet förutsätter, att X icke
alltför nära överensstämmer med X , inser man dock, att
rotationen (cp) bör vara störst för ljussorter, vilkas
svängningsfrekvenser relativt litet skilja sig från de aktiva elektronernas,
alltså i närheten av ett av dessa elektroner förorsakat
absorp-tionsband, och att den kan byta om förtecken, då man
passerar centrum av ett sådant (alla elektroner, som förorsaka
absorption, behöva dock icke bidraga till rotationen). Om X02
är liten i bredd med i2, har man approximativt cp — ^ eller
m. a. o. Biot’s optiska lag, vilken som bekant i allmänhet
icke gäller strängt. För vågor av så stor längd som de
HERTz’ska kan man enligt denna lag icke vänta sig någon
märkbar av optiskt aktiva ämnen alstrad vridning, vilket också
bekräftats redan genom Righi’s försök.
Oaktat denna teori sålunda tillåter en ganska åskådlig
föreställning om orsaken till den optiska aktiviteten, äger
man icke något medel att direkt pröva, i vad mån denna
föreställning motsvarar verkligheten, varjämte frågan, på vilket
sätt elektronernas svängningsbanor genom inverkan av
molekylarstrukturen eventuellt skulle kunna antaga formen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
