Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om resultaten av några försök rörande HertzsTca vågor 149
varande försök och försöken rörande röntgenstrålars interferens
hos kristaller.
Genom mätning av den från rymdgittret under en konstant
och möjligast liten infalls- och reflexionsvinkel reflekterade
strålningens intensitet under variation av nätplansavståndet
d visade det sig, att då oscillatorn, mätningsresonatorn och
gitterelementen voro isokrona, var det till normal incidens
reducerade nätplansavstånd, som motsvarade maximum av
reflekterad intensitet, lika med halva våglängden hos de
infallande och reflekterade vågorna. Om däremot, oscillatorns och
den därmed isokrona mätningsresonatorns svängningsperiod
var mindre än gitterelementens egenperiod, rättade sig det
mot reflexionsmaximet svarande nätplansavståndet (d)
fullständigt efter gitterelementens egenperiod; och då oscillatorns
och mätningsresonatorns period var större, gjorde sig även ett
tydligt inflytande av gitterelementens egenperiod gällande.
Detta kan förklaras därigenom, att den från de enskilda
gittren utgående strålningen i allmänhet, såsom jag genom
tidigare försök påvisat, var sammansatt av tvenne komposanter,
nämligen en egenstrålning (fluorescensstrålning), som var
isokron med gitterelementens egensvängningar, och en diffus
eller tvungen strålning, vars period överensstämde med de
primära vågornas (detta bildade ett analogon till de sekundära
röntgenstrålarnas av Barkla och Sadler påvisade
sammansättning av tvenne motsvarande komposanter). Då de primära
vågornas period var mindre än gitterelementens, dominerade
gittrens egenstrålning, medan vid de större vid försöken
använda våglängderna den reflekterade strålningens båda
komposanter gjorde sig gällande och åstadkom en förskjutning av
reflexionsmaximet i riktning mot större värden på
gitterkonstanten d. — Genom mätning av den genom gittret gångna
och med dess egensvängningar tillnärmelsevis isokrona
strålningen under variation av d erhölls en interferenskurva, vars
maxima och minima motsvarade reflexionskurvans minima och
maxima. Några dylika interferensförsök med av resonatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
