Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktuella frågor inom dispersionsteorien 159
Men så småningom försättas molekylerna i medsvängning och
bliva utgångspunkter för var sin sfäriska våg, som utbreder sig
åt alla håll med hastigheten c utan att hindras av andra vågor
eller av materien och utan att deformeras ens vid gången
genom gränsytan. Däremot interferera de sfäriska vågorna
naturligtvis med varandra och med den infallande vågen, och efter
en mycket kort tid är det en väldig konsonans av vågor från
alla håll, som verkar på varje särskild molekyl. Hur en
molekyl kommer att svänga beror således strängt taget ej blott på
den infallande vågen utan ock på läget och beskaffenheten hos
var molekyl i mediet.
Det vi kunna iakttaga är naturligtvis blott det stationära
tillstånd, som till sist utbildar sig. I grova drag måste detta
kunna beskrivas med de enkla medel, som av ålder använts
att karakterisera brytning och reflexion. I de
ultramikroskopiskt fina detaljerna måste det åter vara ett överflödande rikt
växelspel av interfererande vågor, en mekanism så komplicerad,
att det i förstone nästan förefaller hopplöst att vilja ordna de
otaligt många komposanterna till experimentalfysikerns enkla
iakttagbara resultanter.
Men atomistikern måste tro, att det skall gå. Han måste
vara övertygad om att detta otal sfäriska vågor med
hastigheten c skall kunna sammanfoga sig till en ny våg med
vågberg och vågdalar, som förflytta sig med en annan hastighet.
Och han måste våga sig på uppgiften att visa, att denna has-
n
tighet är just —, såsom Foucaults försök kräver.
Han måste vidare, om han verkligen är övertygad
atomistiker, tro att dessa små sfäriska vågor vid sin interferens
skola ge just de rätta intensiteterna för den reflekterade och
den brutna strålen och att en del av molekylernas strålning
skall ha just de egenskaper, som fordras för att genom
interferens upphäva den infallande vågen, så snart den passerat
gränsytan. Ljus skall utsläcka ljus.
En av banbrytärna, på det område, varom här är fråga,
prof. Ewald i Stuttgart, skrev i sin doktorsavhandling 1912:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
