- Project Runeberg -  Kosmos / Band 3. 1923 /
160

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mot ett stycke av en kristall infaller en plan våg. Dipolerna
råka i medsvängning, och man har att lösa uppgiften att
bestämma totalfältet. Efter vår hittills vunna erfarenhet äro vi
övertygade om att genom superposition av alla de särskilda
fälten, den infallande vågens och alla klotvågornas, ett fält
skall uppkomma just av den beskaffenhet som observationerna
visa, reflekterade, brutna och genomfallande vågor och dessutom
alla de vågor, som uppstå genom upprepad reflexion i
kristallens inre».

Dessa ord innebära just det program, som nyss skisserades.
Och det måste erkännas, att Ewald själv redan genom sin
doktorsavhandling mycket bidragit till dess realiserande. Den
första fullständiga lösningen gavs likväl av prof. Oseen i
Uppsala. Jag skall här nedan kort referera de kvantitativa
ansatser, som behövdes för att lägga en exakt grundval för den
molekylära optiken.

En första ledning har man av det i laboratoriernas praxis
så ofta kontrollerade förhållandet, att de optiska företeelserna
äro oberoende av ljusets styrka. Ljuset må vara hur svagt
eller starkt som helst, aldrig någonsin har detta medfört någon
olikhet hos ett ämnes brytningsindex eller absorptionskonstant.
Detta betyder, att de ekvationer, som reglera ljusets
utbredning, dispersion och absorption, måste vara lineära.

Vi tänka oss nu, att en ljusvåg @ verkar på en molekyl,
varvid de elektriska laddningarna i molekylen komma i
medsvängning. Man brukar ofta uttrycka detta så, att det
uppstår ett föränderligt »elektriskt moment» p. I det enklaste
fallet, då det blott finnes en enda förskjutbar laddning, menar
man med termen »elektriskt moment» helt enkelt produkten av
laddningen och den sträcka den förskjutits ur sitt jämviktsläge.
När ingen kraft verkar på molekylen är det elektriska momentet
naturligtvis noll, i ett konstant elektriskt fält är det konstant
men ej lika med noll, och i ett växelfält (t. ex. ljusvågens
fält) varierar det i samma tempo som fältet. Både @ och p äro
alltså i det sista fallet funktioner av tiden.

Nu sågo vi ju nyss, att alla medspelande ekvationer måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:16:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1923/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free