Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom inga elektriskt neutrala atomer skulle kunna erhållas.
När vi ställa oss uppgiften att ur enklare beståndsdelar
syntetiskt uppbygga atomerna, måste vi tillse, att i varje atom
kommer att ingå lika mycket positiv som negativ elektricitet.
Experimenten ge oss i fråga om den positiva elektriciteten
långt ifrån så god upplysning som — såsom nyss nämnts —
for den negativa elektricitetsatomen. Det har hitintills aldrig
lyckats att isolera positiv elektricitet från materiella bärare
av samma mass-storlek, som atomerna själva representera. I
själva verket synes atomernas massa vara oupplösligt
förbunden med den i varje atom förefintliga positiva
elektriciteten .
Återgå vi till de fenomen, som äro knutna till de
radioaktivt sönderfallande atomerna, så kunna vi därur hämta
värdefulla upplysningar i denna fråga. Förutom /^-partiklarna eller
elektronerna utslungas som brottstycken från atomerna även
positivt laddade partiklar — a-partiklarna. Deras positiva
laddning är exakt dubbelt så stor som elektronens negativa,
men deras massa är nära åtta tusen gånger så stor som
elektronens eller fyra gånger så stor som den lättaste atomens —
vätets. Till sin massa Överensstämma alltså a-partiklarna med
massan hos den näst lättaste av alla kända atomer, Heliurns,
och man anser sig experimentellt ha visat att a-partiklarna
intet annat är än heliumatomer, som berövats två elektroner
och därigenom fått ett motsvarande överskott av positiv
elektricitet.
Redan av dessa uppgifter rörande a-partiklarnas laddning
och deras massa, den förra dubbelt så stor som den negativa
elektricitetsatomens, den senare fyra gånger så stor som
väteatomens, är det påtagligt, att dessa partiklar icke kunna vara
de mest primitiva byggnadselement som jämte elektronerna
måste ingå i atomerna. Det är dock uppenbart, att vid
uppbyggandet av de tyngre grundämnena a-partiklarna såsom en
synnerligen stabil kombination av enklare urelement spela en
stor roll vid sidan av dessa urelement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
