Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Manne Siegbahn
Innan jag går vidare skall jag i korthet redogöra för några
experimentella arbeten, som mera direkt än några andra kasta
ljus över atomernas konstitution liksom Över atomprocesserna.
Låtom oss göra det tankeexperimentet — och det som kan
utföras i laboratoriet kommer ej så långt därifrån — att vi
kunde operera alldeles fritt i rummet med en godtycklig atom,
en a-partikel och en elektron; antag vidare att vi kunde slunga
dessa partiklar emot varandra som biljardbollar, och att vi
observerade deras banor före och efter kollisionen. Vi måste
erinra oss, att atomen och a-partikeln ha ungefär samma massa,
men att elektronens massa ej uppgår till tusendedelen därav.
Kastar man a-partikeln mot elektronen, är det uppenbart, att
elektronen med sin ringa massa slungas åt sidan utan att
a-partiklen nämnvärt bringas ur sin bana. Observera vi efter
en kollision, att a-partikeln väsentligt ändrat sin riktning,
måste det bero på att den kolliderat med en kropp av
åtskilligt större massa än elektronen. En väsentlig
riktningsändring hos a-partikeln kunna vi få genom att slunga den mot
en atom. Det gäller naturligtvis icke här rent mekaniska
kollisioner. De elektriska krafterna spela här den dominerande
rollen, och kollisionerna har man närmast att tänka sig som
en komets passage förbi solen (om de båda kolliderande
partiklarna ha olika elektrisk laddning, och således en attraktion
finns mellan dem). Ha de båda partiklarna samma slags
elektriska laddning blir resultatet en avböjning åt motsatt
håll.
Sir Ernest Rutherford har särskilt ägnat sig åt att
studera de kollisioner som äga rum mellan a-partiklarna och
atomer. Det är bekant, att i varje atom ingå ett antal
elektroner. För kollisionen spelar dessa emellertid, som nämndes
— på grund av sin ringa massa — praktiskt taget ingen roll.
När man, som Rutherford visat, vid dessa kollisioner finner
att a-partiklar, som med stor hastighet slungas mot
stillaliggande atomer, kastas ur sin bana och i vissa fall till och
med gå tillbaka i den riktning varifrån de kommit, så måste
detta bero på en sammanstötning mellan a-partikeln och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
