Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
positivt laddade atommassan. Då massan såväl som
laddningen för båda partiklarna äro kända från andra
undersökningar, kan man ur avlänkningens storlek beräkna, hur nära
partiklarna vid kollisionen kommit varandra.
Dessa beräkningar ha givit det vid första påseendet rätt
överraskande resultatet, att atomens massa och den därmed
förbundna positiva laddningen äro koncentrerade på en i
förhållande till de vanliga atomavstånden försvinnande liten
volym. Med detta resultat, som i sig innesluter endast ett
minimum av spekulation, ger sig den RuTHERFOKDska
atommodellen av sig själv. Innerst en positivt laddad kärna
innehållande praktiskt taget hela atomens massa och därutanför
kretsande som planeterna kring solen ett antal elektroner.
De senares elektriska laddning måste sammanlagt kompensera
den positiva kärnladdningen.
Vi komma så över till det grundläggande spörsmålet:
Hur många elektroner åtfölja som planeter de olika atomernas
kärnsolar?
Det finns flera sätt att ge ett experimentellt svar på den
frågan. Det mest direkta lämnar en undersökning av en
röntgenstråles passage genom ett sådant atomistiskt solsystem.
Vi veta numera, att röntgenstrålarna äro elektromagnetiska
vågor. När en sådan våg passerar genom en grupp av
elektroner, försättas elektronerna i vibrationer och utsända därvid
själva vågor i alla riktningar. Dessa vågor ha hämtat hela
sin energi från det ursprungliga vågsystemet, som alltså i
samma grad försvagats. Genom en experimentell bestämning
av relationen mellan energien hos det ursprungliga
vågsystemet och det genom elektronvibrationerna uppkomna systemet
kan man beräkna antalet elektroner, som träffats av vågorna.
På detta sätt har man funnit, att antalet elektroner pr atom
är nära hälften så stort, som ämnets atomvikt anger. Det är
en nära till hands liggande hypotes, som stämmer med detta
resultat, att antaga elektronantalet hos en atom lika med ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
