Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning stålet hos grundämnet då grundämnena ordnas efter sin
atomvikt. Detta innebär alltså att vätet skulle innehålla 1
elektron, helium skulle omkretsas av 2, lithium av 3 o. s. v.
upp till det tyngsta av alla kända grundämnen uran, som
skulle äga ett planetsystem med 92 elektroner.
Ett påpekande är bär på sin plats: Genom den nyss
angivna metoden att bestämma antalet elektroner i en atom får
man endast ett värde gällande för de elektroner, som kretsa
kring kärnan. Det är nödvändigt att antaga, att även i själva
kärnan finnas inneslutna elektroner — därifrån härstamma
exempelvis de förut omnämnda /^-partiklarna vid de radioaktiva
ämnena. — Dessa kärnelektroner äro emellertid så fast knutna
vid sina platser, att de icke märkbart påverkas av
röntgenvågorna och därför ej heller ha något inflytande på
spridningen av dessa strålar.
Vi ha alltså fått några huvuddrag klara i frågan om
atomernas konstitution: Den tunga huvudmassan är
sammanträngd i den positiva kärnan, runt omkring densamma kretsa
på förhållandevis mycket stort avstånd ett antal elektroner.
Detta antal är lika med grundämnets ordningsnummer. Den
positiva kärnans totala laddning måste också vara lika med
detta tal, eftersom atomen utåt skall verka neutral. Kärnan
måste i regel innehålla lade positiva och negativa partiklar.
Den positiva laddning kärnan har bestämmes endast av
överskottet positiva laddningar över de negativa.
Ur denna bild av atomen är det ingen svårighet att
lokalisera de olika egenskaper, som man på olika vägar studerat
hos atomerna. Bland de fenomen, som ha sitt säte i kärnan,
äro först att nämna de radioaktiva. Vidare bestämmer kärnan
atomens tyngd d. v. s. atomvikten. Elektron systemet, som
omger kärnan, ger däremot upphov till ljusstrålningen liksom
till röntgenstrålningen, som utgår från atomen. Omlagringar
i de inre elektronlagren av detta elektronsystem är orsaken
till röntgenvågorna, under det att elektroner i det yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
