Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höljet framkalla de vanliga optiska vågorna. I det yttre av
elektronhöljet finna vi också de egenskaper hos atomen, som
intressera kemisten.
Det är var och en bekant, att kemisterna för att
karakterisera ämnen med bestämda kemiska egenskaper alltid brukat
bestämma och angiva deras atomvikter. Denna
sammanställning av atomvikten å ena sidan och. de kemiska egenskaperna
å den andra är emellertid föga tillfredsställande. Som nämnt
är nämligen atomvikten en kärnegenskap, som knappast står i
någon direkt relation till ytterhöljet av elektronsystemet, där
de egenskaper äro till finnandes, som bestämma atomens
kemiska karaktär. Detta misstag i avseende på samhörigheten
mellan atomens olika karakteristika har först på sistone blivit
fullt uppklarat. Man vet numera, att ämnen med mycket stor
skillnad i atomvikt dock kunna ha samma kemiska karaktär
— omvänt finns en hel serie ämnen med olika kemiska
egenskaper men med samma atomvikt.
Är det således uppenbart, att atomvikten såsom en
kärnegenskap har ytterst litet att göra med den kemiska karaktären
hos atomen, är det dock en annan egenskap hos kärnan, som
indirekt har en avgörande betydelse för elektronsystemets
konfiguration och därmed även för den kemiska beskaffenheten av
atomen. Det är storleken av kärnans positiva laddning.
Liksom solens attraktion bestämmer planeternas banor, så
bestämmas elektronbanorna i atomen av den från kärnan
utgående elektriska kraften. En viss positiv kärnladdning
anvisar alltid en bestämd plats åt den ifrågavarande atomen i
det kemiska schemat över grundämnena. För att kemiskt
bestämma ett element är det därför tillräckligt att ange
elementets kärnladdning. Då ett elements kärnladdning, som
förut nämnts, kan anges med ett helt tal mellan 1 och 92,
framgår det omedelbart, att antalet kemiskt skilda element ej
kan vara större än 92. Detta under förutsättning att uran
verkligen skulle vara det sista elementet, en fråga om vilken
man f. n. inte kan med bestämdhet yttra sig.
Av dessa 92 möjliga kemiskt skilda element saknade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
