Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resultat även om fenomenens mekanism är till sin karaktär
helt olika.
Till att belysa innebörden i denna fandamentala princip,
korrespondensprincipen, skall jag anföra ett konkret exempel:
Låtom oss jämföra en ljudande sträng och en ljusemitterande atom.
En svängande sträng kan, som bekant, dels utsända en
grundton dels en serie övertoner. I regel utsänder strängen, då den
försättes i svängningar, ett helt tonkomplex av grundtonen och
övertoner på en gång.
En atoms utsändande av ljus tänker man sig enligt Bohr
på följande sätt: varje atom är i stånd att inställa sig i en hel
serie fällt bestämda stationära tillstånd. I varje sådant
tillstånd besitter atomen en likaledes alldeles bestämd
energimängd. I normala fall befinner sig atomen i det bland de
stationära tillstånden, som motsvarar den lägsta energimängden.
En av Bohrs medarbetare, Kramers, har funnit den mycket
träffande beteckningen för detta tillstånd: atomen befinner sig
i sitt sömntillstånd. Förutsättningen för att atomen skall
kunna utsända ljus är således att den »väckes», d. v. s. att den
genom energitillförsel överföres i ett annat av de möjliga
stationära tillstånden. Nu har atomen fått mer energi än den
normalt behöver. Den trivs dock bäst i sitt »sömntillstånd,
och därför söker den fortast möjligt att återgå till detta. Detta
kan ske på två olika sätt: antingen övergår atomen direkt från
det energiiika tillståndet till normaltillståndet under
utsändande av överflödsenergien i form av en enfärgad ljusstråle.
Eller också sker återgången i etapper, så att atomen efter hand
antar det ena eller andra av de mellanliggande möjliga
stationära tillstånden, till dess den uppnår sömntillståndet. I varje
sådan etappövergång utsändes en enfärgad ljusstråle men av
annan färg än den nyssnämnda. Enligt Einsteins lag kan
man lätt ange den våglängd ljusstrålen har, så fort man
känner beloppet av den utsända energien. Ju större detta
energibelopp är, dess kortare blir våglängden.
Övergångarna mellan samtliga de möjliga stationära
tillstånden ger oss atomens kompletta spektrum. Det har, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
