Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärnan kretsar i en cirkulär bana en elektron. Banans radie
är ofantligt stor i förhållande till dimensionerna av de båda
partiklarna.
Nästa steg i atomsystemet representeras av ädelgasen helium.
Redan här begynna allvarliga svårigheter. Helium besitter
en dubbelt så stor positiv laddning i kärnan som väte, och den
måste således åtföljes av två elektroner, för att utåt verka
neutral. Enligt Bohr finns det här två skilda möjligheter att
infånga den andra av de två elektronerna, sedan den förstas
plats eller rättare dess bana är given. Det från
energisynpunkt mest ekonomiska sättet att placera den andra elektronen
i förhållande till den första är att låta dess bana bli — liksom
den första — cirkulär och av samma storlek, men då är det
nödvändigt, att de två banornas plan luta 60° mot varandra.
Denna typ svarar mot normalt helium. Men den andra
elektronen kan också röra sig i en bana i samma plan som den första
elektronen. I så fall kommer den emellertid att få så att säga
stanna en etapp utanför den första elektronen och att röra sig
i en större, elliptish bana. Denna form av helium förekommer
visserligen ej normalt, men i laboratoriet är det ingen större
svårighet att få fram den. Dess spektrum är oss välbekant, och
även på annat sätt har dess existens blivit påvisad. För
övrigt känna vi även väl det spektrum, som heliumatomen —
berövad en av sina två elektroner — utsänder, så att vi i allt
ha tre spektra av heliumatomen och däremot svarande tre
former av helium.
När vi så gå ytterligare ett steg uppåt bland grundämnena,
till ämnet lithium, måste ännu en elektron uppfångas och
bindas vid det förra komplexet. Som utgångspunkt tjänar då en
normal heliumatom, där dock kärnladdningen är en enhet högre.
Genom den starkare attraktionen på elektronerna komma de
cirkulära banorna att krympa samman och få mindre radier än
vid helium. Den tredje, nytillkommande elektronen har sin
från energisynpunkt förmånligaste placering i en elliptisk bana
med väsentligt större storaxel än de två cirkulära banornas
diameter.
13—231620. Svenska fysiker samfundets årsbok. 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
