Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gå vi så till kolets atom skola ytterligare tre elektroner
inpassas i atombyggnad. Deras banor överensstämma till form
och storlek med den senast infångade elektronens. De två
innersta elektronerna ha behållit samma banor som förut men
ytterligare minskat sina dimensioner på grund av den ökade
kärnladdningen. De fyra yttre elektronerna ha en symmetrisk
placering och avsluta i viss mån denna etapp i atomernas
uppbyggnad. När sedan ännu en elektron infångas, tränger den
sig därför ej in i det tidigare systemet utan kommer att röra
sig i en cirkulär bana omkring de föregående. Tillkomma så
ytterligare tre elektroner, komma även dessa att beskriva var
sin cirkulära bana. Alla dessa fyra senaste cirkulära banorna
placera sig liksom förut ellipserna i en starkt symmetrisk
enhetlig grupp. Därmed ha vi kommit fram till en atom
uppbyggd av tio elektroner i den mest stabila anordning. Det är
ädelgasen Neon. (Vid föreläsningen demonstrerades
rymdmodeller av dessa atombilder.)
På detta sätt kunde man fortsätta upp till den tyngsta av
alla kända atomer, Uran med dess 92 elektroner.
Jag skall avsluta min framställning med några ord om den
andra delen av atomproblemet, nämligen frågan om
atomkärnans konstitution. För den föregående framställningen, som
berörde elektronhöljets sammansättning och konfiguration, var
det utan väsentlig betydelse, hur kärnan var uppbyggd. Man
kunde nöja sig med att betrakta den som en punktformig
positiv laddning. Men en hel del fysikaliska fenomen,
framförallt de radioaktiva och den av Ruthekfobd nyligen genomförda
elementspaltningen, visa oförtydbart, att kärnan ingalunda är
enkel. Även om vi f. n. sakna experimentella utgångspunkter
för att ta upp problemet om kärnans byggnad såsom det varit
möjligt i fråga om elektronhöljet, så ha vi dock genom den
engelske fysikern Astons arbeten i en riktning fått en mycket
viktig upplysning.
Aston har nämligen lyckats visa, att vikten av alla hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
