Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteoriens senaste framsteg. Av prof. Sv. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan vid den tiden (1892) var välbekant, att salter vid så stora koncentrationsgrader, som de av Noyes behandlade, ej följa de enkla gaslagarna, och det vore då egendomligt att påstå, att de skulle exakt följa dem just vid försök angående ionproduktsregeln, vilken är grundad på dessa gaslagars giltighet. Noyes antog i stället, att vatten, som själv knappast äger märkbar ledningsförmåga, genom tillsats av elektrolyter i hög grad dissocieras, och att detta är anledningen till elektrolyternas avvikelse från gaslagarna. Det var lätt att genom löslighetsförsök, vilka jag (1893) utförde med silversalter av de feta syrorna, visa, att dessa salters dissociationskonstant stiger med koncentrationen på alldeles samma sätt som de värden på dissociationsgraden, som fås ur försök angående salters ledningsförmåga eller fryspunktsnedsättning. Man borde dessutom vid de angående löslighet anställda försöken räkna med en ny störande faktor, nämligen den möjliga ändringen i löslighet genom tillsats av främmande kroppar. Noyes visade också senare i ett i gemenskap med Falk utfört beräkningsarbete, att för utspädda lösningar en ganska god överensstämmelse äger rum mellan de värden på dissociationsgraden, som erhållas ur bestämningar av den elektriska ledningsförmågan och fryspunktsnedsättningen, så länge koncentrationen är mindre än 0,2 normal.
BESTÄMNING AV DISSOCIATIONSKONSTAN-TEN UR LÖSNINGARS FÄRG.
Emellertid har Noyes under den sista tiden anslutit sig till en annan åsikt, som vunnit stark spridning och som går ut på, att salter äro fullkomligt sönderfallna i sina ioner, då de befinna sig i lösning.
Naturligtvis ger denna hypotes ganska nära riktiga resultat för . ytterst utspädda lösningar, då, såsom vi ovan sett, den molekylära fryspunktsnedsättningen i ytterst utspädd lösning just är så många gånger större än den för en icke-elek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
