Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteoriens senaste framsteg. Av prof. Sv. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oberoende av utspädningen. Däremot äro molekylkomplexerna olika sammansatta i de olika salternas lösningar (de innehålla olika metaller) och ge därför olika absorptionsspektra.
Svårigheten med Hantzsch’s framställning är den, att han skiljer mellan väsentliga och oväsentliga förändringar i absorptionsförmågan. En fördubbling av extinktionskoefficienten anses som oväsentlig, och dess värre är den använda mätningsmetoden enligt von Halban sådan, att dylika oöverensstämmelser falla inom försöksfelens gräns i de flesta fall. Enligt von Halban, som riktat en genomgående kritik mot Hantzsch’s uppfattning, måste man i många fall antaga en många gånger större ändring i absorptionskoefficienten såsom följd av lösningsmedlets inflytande, utan att man kan antaga någon därmed förenad förändring i färgämnets konstitution, och Hantzsch har själv medgivit förekomsten av sådana variationer i proportionen 1 : 2,5.
Enligt Hantzsch skulle pseudosyran ha samma absorptions-spektrum, som motsvarande ester, den äkta syran åter som motsvarande salt. Trithiokolsyran skulle nu enligt Hantzsch bestå delvis av äkta, delvis av pseudosyra och dess ljusabsorptionskoefficient borde ligga mellan esterns och saltets. von Halban och Ott funno att vid vissa våglängder (380 uu) extinktionskoefficienten för syran är omkring 10 gånger mindre än dietylesterns och omkring 40 gånger mindre än barinmsaltets i ekvivalenta lösningar. Detta är fullkomligt oförenligt med Hantzsch’s åsikter.
Hantzsch framhåller, att man borde återgå till Berzelius, då det är fråga om syrornas styrka (aviditet eller aciditet) och ej grunda sina åsikter på fysikaliska mätningar. Svavelsyran är enligt Hantzsch alltjämt den starkaste syran, visserligen ej i utspädd lösning, där ju Thomsens och Ostwalds mätningar visa, att den är svagare än HCl och HNO3, Jag har visat, att man med mycket stor noggrannhet kan beräkna delningsförhållandet av en bas mellan två syror, då man känner syrornas elektriska ledningsförmåga. Denna kvantitativa överensstämmelse synes ha föga betydelse för Hantzsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
