Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteoriens senaste framsteg. Av prof. Sv. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande av fullständig dissociation (upp till 0,1 normal koncentration). Det var dock egendomligt att, frånsett en enstaka bestämning av Bjerrum, alla de talrika forskare, Mc Intosh, Tolman och Ferguson, Lewis tillsammans med Brighton och Sebastian, Noyes och Ellis, France och Moran, Linhart, Sörensen samt slutligen Harned och Brumbaugh kommit till den med ledningsförmågemätningarnas resultat överensstämmande slutsatsen, att dissociationsgraden kontinuerligt avtager med stigande koncentration. Drucker och Riethof, som (1924) ägnat denna fråga en ingående kritisk undersökning, komma till den slutsatsen, »att den av Schreiner använda Bjerrumska extrapolationen sannolikt ger allt för höga värden för de större koncentrationerna». Själva ha de utfört ett stort antal nybestämningar för starka elektrolyter och alltid funnit, att dissociationen ej är fullständig vid någon koncentration. De kommo till det redan förut av Noyes (1910) framhållna resultatet, att fryspunkts- och ledningsförmågebestämningar föra till nära samma värde på dissociationsgraden — det är ju till stor del på denna lagbundenhet, som den elektrolytiska dissociationsteorien är grundad. Däremot giva bestämningarna av ionkoncentrationen på elektrometrisk väg en betydligt ringare dissociationsgrad än nyssomnämnda bestämningsmetoder, vilket redan för omkring 25 år sedan av Jahn påvisats för anionernas vidkommande (se iig. 6—9 å sid. 31 i Druckers och Eietuofs avhandling i Zeitschrift f. physikalische Chemie Bd 111, S. 31, 1924). Dessa bestämningar tyda alltså i motsatt riktning mot den av Bjerrum och Schreiner angivna. Särskilt är avvikelsen starkt framträdande hos klorväte. — De tabellerade koncentrationerna gå ej till högre värden än 0,1 normal. — Hos HCl framträdde också tydligt, att anionens (Cl-) koncentration är betydligt större än kationens (H+). Detta befinnes också vara fallet för NaCl och KCl, fastän i mindre grad. Vid LiCl synes detta också inträffa vid små koncentrationer (under 0,04 normal), däremot gäller motsatsen vid högre koncentrationer. Förklaringen till denna egendomlighet kan, såsom Drucker och. Kiethof fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
