Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härtill kommer ett viktigt resultat av Scotts arbete, visande, att åtminstone icke enbart martensit förefinnes. Han fann nämligen, att om snabbstålet avkyles från temperaturer över 1100° till rumstemperatur och därefter avkyles i flytande luft, inträder en avsevärd ökning av magnetiseringsintensitet, remanens och koercitivfält, såsom karakteristiskt är för övergången från y- till a-tillstånd. Scott fann även, att då man till närmare 600° eftervärmer prover, som härdats från temperaturer över 1100°, äger en märkbar ökning rum av specifik volym, Brinellhårdhet och skleroskophårdhet samt av magnetiseringsintensitet, remanens och koercitivfält.
Dessa förhållanden motsvara fullständigt den sekundära martensitbildning ur austenit, som vi framhållit äga rum vid efterkylning i flytande luft, resp. vid anlöpning.
Härav kunna vi sluta, att jämte martensit även austenit förekommer i snabbstålet efter härdning från temperaturer över 1100°. Då proverna däremot avkylts från temperaturer som icke överskredo 1100°, iakttogs ingen dylik ökning av specifik volym, hårdhet o. s. v. vid efterbehandling med flytande luft eller vid anlöpning. Vi kunna därav sluta, att efter dylik härdning från lägre temperatur praktiskt taget endast martensit förekommer — såsom i kolstål efter härdning från normal, lägre temperatur. Att det härdade snabbstålets hårdhet beror på martensit,1 a-järn, stämmer även med att A. Westgren2 vid röntgenanalys enligt Debye-Scherrer konstaterat förefintligheten av a-järn. Jämte dettas förekommo även karbidfasens linjer, vilket är att tillskriva att densamma sällan fullständigt går i lösning.
Att en härdning från 1100° praktiskt taget ger austenitfri martensit kan synas förvånansvärt, när man vet, huru kolstålet förhåller sig i detta hänseende, särskilt vid närvaron
1 Liksom martensiten i härdat kolstål mycket ofta delvis övergår till troostit — a-järn med karbid i kolloidal finfördelning — kan i denna W-martensit mycket väl en del finfördelad karbidfas tänkas avskild, utan att härigenom hårdheten behöver minskas i högre grad (personligt påpekade av överingeniör A. Hultgren).
2 A. Westgren. Värmländska Bergsmannaföreningens annaler 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
