Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av mangan. Förklaringen Jigger tvivelsutan i den närvarande rikliga mängden av wolfram, som tack vare sitt rymdcentrerade gitter predisponerar järnet att förekomma i sin rymdcentrerade a-form.
Scott gjorde en intressant iakttagelse, nämligen att härdningssprickor lätt uppstå även vid relativt långsam avkylning från 1100°, men däremot icke vid avkylning från 1300° (ett extra skäl för att i praktiken använda denna höga temperatur!). Förklaringen härtill kan tänkas angiven på två sätt. En avsevärd fara för sprickbildning förekommer vid övergången från y- till a-tillståndet, som ju sker under volymsökning. Finnes då på grund av mycket hög härdningstemperatur alltjämt en del austenit kvar, kan denna påkänning antagas bliva mindre; dessutom kan ju austeniten, såsom lätt deformerbar, tänkas verka som ett slags utjämnande mellanlägg. Men även en annan förklaring kan givas, i överensstämmelse med det av A. Westgren och Gr. Phragmén påvisade förhållandet, att det vid temperaturer nära under järnets smältpunkt förekommande <5-järnet har samma rymdstruktur som a-järnet. Är stålet nu så högt upphettat, att vi kunna antaga, att det vid avkylningens början består av d-järn, synes det icke uteslutet, att /-tillståndet så att säga överhoppas vid avkylningen, varigenom spänningar och risken för sprickbildning synes böra minska.
Vi äro nu i stånd att ge en rationell förklaring till den TAYLOR-WHiTE’ska härdningsproceduren för snabbstål. Att uppvärmningen, såsom vi anförde (1). först bör ske långsamt motiveras av att materialet är skört (jmfr t. ex. glas vid lägre temperaturer!), såsom man kan vänta sig vid riklig förekomst av en i sig hård och spröd karbidfas, som ju förefinnes efter långsam avkylning. Sedan fara för sprickbildning upphört (jmfr glas vid upphettning!), kan uppvärmningen (2) ske hastigt till omkr. 1300°, då karbidfasen mer eller mindre fullständigt går i lösning. Genom den därpå följande (3) tämligen hastiga avkylningen till inemot 600° fixeras status quo av lösning, varvid huvuddelen efter (4) avkylning till rumstemperatur består av martensit med en del kvarvarande austenit. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
