Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar av bandspektra. Av doc. E. Hultheń
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rm = Vo + Vr Pm = V 0 - Vr
Emissionen av en Q-serie, hos vilken ingen dylik samverkan mellan elektronfrekvens och. rotation äger rum, förutsätter förekomsten av en elektrisk svängningsamplitud i rotationsaxelns riktning. Detta innebär emellertid ett elektronimpulsmoment kring figuraxeln, vilket — såsom vi redan hava sett, medför en precessionsrörelse hos molekylen. Medan P- och Isserien utgöres av cirkulärt polariserat ljus, är Q- serien således lineärt polariserad. Ingendera av dessa ljusets svängningsformer kunna emellertid påvisas i spektrum, då ju molekylens rotationsaxel icke är orienterad i rummet.
Som ett specialfall av dessa betraktelser över huvuddragen i bandspektras struktur kunna vi föreställa oss möjligheten, att ljuselektronen är så starkt bunden till den övriga molekylkroppen, att när denna sättes i långsamt ökad rotation ljuselektronen obetingat följer med i rörelsen. Resultatet härav blir en R-serie och eventuellt en Q-serie. Dylika bandsystem anser amerikanaren Mulliken förekomma i boroxidens spektrum.
Vi skola nu överföra ovanstående betraktelsesätt på den mera komplicerade molekylmodell, vi hava beskrivit i IV, och räkna således även med den inverkan elektronsystemet utövar på rotationen. Liksom vid de föregående fallen kunna vi här förutsätta en samverkan eller motverkan av detta nya moment med de övriga. I spektrum yttrar sig detta som en dubblettuppspaltning av P-, Q- och R-grenarna. I motsats till förhållandena hos de dubblett- och triplettserier vi beskrevo i IV, böra här enligt teorien komponentavstånden växa lineärt med m. Genom en viss naturens slump — om man så kan beteckna det — döljer sig i de flesta fall denna effekt under bandens grovstruktur. Emellertid har det nyligen lyckats Kratzer att med hjälp av dessa synpunkter giva en förklaring till de trånga dubbletterna i cyanbanden. Dessa förhållanden erbjuda ett så stort intresse, att vi inte kunna undgå att närmare redogöra härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
