Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stereoskopiska seendet, dess natur och användningar. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår avståndsuppfattning torde i allmänhet ske på övervägande relativ väg, genom att vi successivt fixera olika föremål och med hjälp av det stereoskopiska seendet, eventuellt understött av konvergensändringen, följa avstånden bortåt eller mot oss. I tidigare framställningar har som grund för vår uppfattning av föremålens plastik, i vilket uttryck vi sammanfatta begreppet tredimensionalt seende eller kombination av orienterad riktning med avstånd, lagts olikheten hos de bilder, båda ögonen få av ett föremål. Att detta innebär en allt för stor generalisering kan man få klart för sig, om man mellan båda ögonen och i riktning från dem håller en blyertspenna; båda ögonen se då helt olika bilder därav — och just då är det omöjligt att sammansmälta dem, man får dubbelbilder. Båda ögonen måste således uppfatta samma punkter, men i olika gruppering å näthinnorna. En övad observatör kan utan svårighet i det gemensamma synfältet urskilja de delar av föremålen som betraktas blott monokul ärt; de bereda t. o. m. ett visst obehag, vilket visat sig kunna utvecklas till en vetenskaplig observationsmetod, som använts t. ex. inom astronomien och vartill vi senare återkomma.
Vi ha i det närmaste utmönstrat konvergensvinkeln som avståndsmätare annat än i mycket extrema fall. Den har emellertid sitt mycket stora värde som en exakt geometrisk definition å avståndet, tagen i samband med ögonbasen. Tänka vi oss i båda ögonens synfält identiska märken införda — fig. 3 — det ena fast, det andra mätbart rörligt i med ögonbasen parallell riktning, så kunna vi med binokulärt seende sammansmälta deras bilder till en. Är deras avstånd = ögonbasens (mY och m2i00), förlägga vi denna bild till oändligt (mycket stort) avstånd; minska vi avståndet mellan märkena (m1 och w«2), se vi den resulterande bilden närma sig i den riktning, som är bestämd av det fasta märkets läge, och till det avstånd, som definieras av konvergensvinkeln. I ett visst läge, då förflyttningen från det ursprungliga läget är = p (parallaxen), har man ett avstånd Z^ som enl. figuren är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
