Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de partiklarna. Vid jämförelse med de experimentella
resultaten har den klassiska elektronteorien visat sig förvånande väl
bestå provet, och detta icke blott vid de relativt enkla förlopp,
som gå under beteckningen normal dispersion, där
brytningsexponenten växer med frekvensen, utan även då det gäller
selektiv absorption och anormal dispersion och sambandet dem
emellan. Med hänsyn till denna goda överenskommelse skulle man
därför med rätta kunna vänta, att de molekylära storheter, vilka
ingå i de teoretiska ansatserna, skulle kunna beräknas, och att
man således på den här vägen skulle kunna få en god inblick i
materiens struktur. De ifrågavarande storheterna uppträda
emellertid icke var för sig i ekvationerna och kunna därför
tyvärr icke separat beräknas ur endast brytningsexponenter och
extinktionskoefficienter. Det vill därför synas, som om
dispersion och absorption åtminstone ännu så länge icke enbart räcka
till för uppbyggandet av en atommodell. Och i varje fall måste
man säga, att den klassiska elektronteorien kan reda sig med en
fenomenologisk bild: belysande härför är att man nu ofta talar
om elektriska dubbelpoler och deras elektriska moment. Detta
hindrar emellertid icke, att man delvis med lån och
tilläggshypoteser från andra områden av fysiken kunnat uppställa en hel
del intressanta empiriska regler och relationer mellan
dispersionskonstanter och molekylarstorheter. Så t. ex. Drudes regel
för sambandet mellan antalet negativa dispersionselektroner och
atomens eller molekylens kemiska valenssumma; en regel, som
vi på sätt och vis i annan form återfinna i nyare atomteorier —
de yttre elektronhöljena, som genom innanför liggande
elektroner äro delvis avskärmade från atomkärnans inverkan, äro
lösare bundna och karakterisera närmast atomens optiska och
kemiska egenskaper. Ett annat exempel är Cuthbertsons regel,
att analoga element, tillhörande olika grupper inom det
periodiska systemet, hava refraktivvärden, som stå i ett mycket
enkelt talförhållande till varandra. Men mest bekant och kanske
också mest använd är nog regeln om atomrefraktionen såsom
additiv egenskap. Jag syftar på det gamla problemet sedan
1860-talet. Vid en kemisk förening, en lösning eller en bland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
