Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning skulle molekylarrefraktionen kunna beräknas ur den
kemiska sammansättningen genom addition pro rata parte av
konstituenternas atomrefraktioner. Detta spörsmål har nu
upplevat en viss renässans. Men i stället för att såsom förr räkna med
variabla atomfrefraktioner alltefter det kemiska
bindningssättet, utgår man nu från additivregeln såsom strikte gällande och
betraktar avvikelserna från regeln såsom ett mått på den
deformation, som elektronhöljena undergått genom atomanhopningen.
Erfarenheten har nämligen visat oss, att ett elektriskt fält kan
väsentligen påverka ljusemissionen — och även ljusabsorptionen.
— Det är den s. k. Starkeffekten. Det elektriska fältet icke
blott modifierar elektronhöljena och elektronbanorna, utan ger
även möjligheter för elektronövergångar, vilka annars icke
kunna förekomma eller äro för sällsynta för att kunna iakttagas.
Vid en kemisk bindning, där således en atom anlagras på ett
ytterst ringa avstånd — c:a 10-8 cm. — till en annan atom,
kommer den ena atomen genom sina yttre elektronhöljen att i
likhet med ett yttre, må vara heterogent elektriskt fält påverka
den andras elektronhöljen och kanske rent av möjliggöra nya
elektronbanor och övergångar. Detta bör giva sig till känna
genom ändringar i refraktion och absorption, i främsta rummet
inom det optiska spektret, vars egenskaper som nämnt närmast
bero av de yttre elektronhöljena, men även genom ändringar och
förskjutningar i absorptionsgränser, beroende på
modifikationer av de inre elektronhöljena. Erfarenheten har ävenledes
visat, att samma material i olika aggregationstillstånd
understundom har rätt olika molekylarrefraktion, och detta förklaras
genom ändringar i elektronhöljenas ömsesidiga inverkan på
varandra.
Emellertid — elektronhöljen och elektronövergångar till och
från elektronbanor är något som icke tillhör den klassiska
elektronteorien och icke är helt och hållet förenligt med densamma.
Detta utgör fastmer resultatet av en nyare atomforskning, där
det experimentella underlaget är hämtat från helt andra
områden av fysiken, och där kvantateorien och den
kvantumregle-rade processen utgöra en av hörnpelarna. Det har sitt intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
