Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se de ansatser, som på denna väg blivit gjorda att giva en
nöjaktig förklaring till dispersionen. Dessförinnan torde det
dock vara lämpligt med några ord till orientering, huru man ur
två mycket enkla urelement kunnat bygga upp atomerna. Den
väg, som den experimentella forskningen i detta fall följt,
kännetecknas i stort ,sett av korpuskularstrålningen i förtunnade
gaser, den fotoelektriska effekten, de radioaktiva processerna
och den radioaktiva strålningen samt röntgenspektralanalysen.
De bekanta undersökningarna av J. J. Thomson, W. Wien
m. fl. över det elektriska och det magnetiska fältets inflytande
tydde på en negativ och en positiv korpuskularstrålning, av
vilka den negativa bestod av partiklar, s. k. negativa elektroner
eller gemenligen kallade endast elektroner, med oföränderlig
specifik laddning. Även framställda enligt olika experimentella
metoder, t. ex. på fotoelektrisk väg genom belysning av en
metallplatta med ultraviolett ljus, visade sig dessa elektroner
alltid besitta samma oföränderliga specifika laddning. Genom
Millikans berömda undersökningar blev elektronens absoluta
laddning noga bestämd och därtill fastslaget, att även den
absoluta laddningen var fullständigt oföränderlig. Elektronen
utgör således det ena av de bägge urelementen, varav materien är
uppbyggd. Dess laddning och dess massa äro kända med en
noggrannhet av en promille. Massan är ytterligt liten och
motsvarar en kvadrilliondel av ett milligram samt är av elektrisk
natur. Elektronens lineära utsträckning plägar angivas till
ungefär en billiondels millimeter.
Vad åter den positiva korpuskularstrålningen beträffar, så
visade mätningarna där avsevärt lägre värden på patiklarnas
specifika laddning, än vad som var fallet vid den negativa
strålningen, och därtill värden, vilka väsentligen berodde av de
gasrester, som funnos kvar i urladdningsröret. Det största
värdet på specifika laddningen erhöll man, om röret före
evakueringen varit fylld med vätgas, och detta värde överensstämde
fullständigt med det, man erhåller för vätejonen vid den vanliga
galvaniska elektrolysen. Man måste därför anse, att den
positiva korpuskularstrålningen består av positivt laddade atomer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
